27 dec. 2016

God fortsättning på Julen!

Doften sprider sig i stugan, grytan står på spisen och puttrar, maten blir inte färdig på länge ännu. Den första mellandagen har ett speciellt lugn. Vi har båda legat i förkylning, mannen mest veckan innan jul och jag fick feber på julafton. Det blev alltså ett något dämpat julfirande. Städat och tagit in julgranen hade vi ju gjort redan tidigare så det var bara att sätta julduken på bordet och skuffa in skinkan i ugnen så var allt färdigt. Ganska praktiskt med julmat när man är sjuk, den går att plocka fram när man orkar äta och sen finns det kvar till följande måltid.


Det enda man inte njuter av med feber är att bada bastu, nu räckte det gott och väl att vara och skölja av sig det värsta och sedan krypa ner i säng igen. Igår på annandagen var den första feberfria dagen och vi gick sakta ner till stranden för att jag skulle få litet frisk luft. Vädret har det inte varit något fel på, några plusgrader och till och med litet sol. Det blåser friskt och stormen Urd som drar över Norge och Sverige lär märkas av här också senare ikväll. När man går runt huset i mörkret och tittar in genom fönstren kan man se att de som bor här har det mysigt.


På bordet ligger diverse saker och diskbänken är belamrad med odiskade kärl, de är inte så noggranna med att plocka undan efter sig, å andra sidan förstår man att gungstolen bredvid spisen är i flitig användning och att de brukar sitta och njuta av att bara språka om livet förr och nu. Vi hoppas att ni alla fått fira en jul som motsvarat era förväntningar, vi har fått vara tillsammans och vila, det viktigaste för oss. Julen är ju inte slut ännu fast här är några vardagar inplockade i kalendern, åtminstone till trettondag firar vi jul. När grytan på spisen fått puttra klart skall vi variera maten, på jägarens begäran blir det harstek. Harstek är festmat, att vara tillsammans är värt att fira om det sen är helg eller vardag!

4 dec. 2016

Fågelvirus

I veckan fick vi ta del av nyheten att fågelinfluensa av någon typ nått även skärgårdshavet. Först aviserades att den fanns på Åland och nu några holmar bort. Långt före nyheterna visste jag redan att en viss invånare på torpet har fått något konstigt virus som inbegriper fåglar. Inte så att han kvittrar eller flyger omkring men nog så att han har fått pippi på fågelmat. På varje inköpslista finns det fågelkorv och solrosfrön, och det är inte kalkonpålägg och frön till myslin det gäller.


När jag frågar om det är nödvändigt får jag långa förklaringar på vad småfåglarna gör om de inte får mat. De flyger in i boden och pickar hål i alla kassar och påsar, förstör kittet runt fönsterglasen och tjattrar ilsket. fast det är mannen som har förmågan att kommunicera med djur kan till och med jag förstå vad en ilsken talgoxe menar när den pickar frenetiskt på fönsterkarmen, det är inte så att den är ute efter promenadsällskap. Den är hungrig, kanske litet väl van att få sin vilja igenom och när dens lilla fröhjärna har förstått att invånarna i det här huset är dom som hänger ut maten vill den ha mera. Vi har skämt bort de små liven och får betala dyrt genom att bära hem mat. Det finns flera aspiranter på solrosfröna än mesarna, hjortarna har kommit på att man kan vippa på automaten så att det rinner ut frön därifrån, litet nät runt till hinder så är proceduren litet svårare i alla fall. När vi matar fåglarna får vi ha dem på gården vi får njuta av deras sällskap och följa med deras beteende, det blir ju nästan tama när de ser oss dagligen. De är så vackra och utsatta för kylan, litet mat måste vi ju kunna kosta på dem, vi som har det varmt och skönt i stugan och mat på bordet. Nu hoppas vi bara att det dödliga fågelviruset som härjar i trakten inte smittar på småfåglarna.