Jesus Christ Superstar

Vi brukar få en upplevelse av något slag i julklapp av arbetsgivaren. I år bjöds den som ville på Åbo Svenska Teaters Jesus Christ Superstar.

Föreställning var igår och nästan hela publiken bestod av oss som arbetar i den kyrkliga samfälligheten. Musikalen har fått varierande recensioner, endel kritiker prisar den andra tycker den är kass. Jag hade inte stora förhandsförväntningar och när vi sedan fick veta att Jesus var sjuk och också hans stand in, visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Jesus spelades nu av en av apostlarna och hans insats var bra med tanke på att han hoppat in med mycket kort varsel. Jag är ju ingen musiker och kan inte bedöma om skådespelarna sjöng rent eller inte men jag tror att dom klarade det bra. Den rollfigur som facinerade mig mest var Judas. Jag både irriterade mig på hans uttal och beundrade hans sångröst och fastnade i hans uppdrag att förråda Jesus. Det var alltså mest intrigen som facinerade mig. Intrigen är ju lindrigt sagt bekant och behövde nog vara det för att man skulle förstå musikalen. Musikalens budskap däremot blev litet oklart. Jesus dog på korset till slut vilket ju inte var någon överraskning precis, jag hade gärna sett att musikalen hade slutat med att lärjungarna skulle ha fått sitt uppdrag, det skulle ha varit ett mer hoppfullt slut.

Att påverka beslutsfattare och tjänstemän

Alla som bor i glesbygden är beroende av samhällets infrastruktur på ett mycket avgörande sätt. Utan förbindelsebåtstrafik skulle vi vara totalt isolerade en stor del av året. Det som vi kallar menföre är väder då isen varken bär eller brister, sådana här vintrar är det flera veckor. Förbindelsebåtarna är starka fartyg som trafikerar i nästan alla väder och tryggt för oss från fastlandet till öarna och från öarna till fastlandet.

Skärgårdslagen finns för att trygga servicen i skärgården men då det ekonomiska klimatet i landet blir hårdare blir inställningen till att upprätthålla denna service på samhällets bekostnad alltmer osäker. Båtarna används av såväl fast bosatta som sommargäster och sommargäster använder båtarna året runt, inte bara på sommaren. Vi försöker hålla oss ájour med tidtabeller och planer för att kunna påverka servicen och reagera då det ser ut att bli nedskärningar. Just nu diskuteras sommartidtabellerna och vi har igen mejlat beslutsfattare och tjänstemän. Det är intressant att se om och hur de reagerar. Om det inte blir någon reaktion får vi gå steget längre och kontakta tidningar och radio. Hoppas vi inte behöver gå så långt, kanske allt löser sig och tjänsterna bibehålls på nuvarande nivå.

Relationer och hemligheter

En vän frågade: Vad är det som gör att en människa lever sitt liv tillsammans med en viss annan människa? Vad är hemligheten i att kunna leva länge tillsammans? Dessa frågor och mycket mer diskuterade vi idag. Diskussionerna blev så intressanta och på många sätt djupa att jag har mycket att smälta, det tar säkert flera dagar. Vi var ganska eniga om att ett långt förhållande är ett val. Om man vill den andra väl fungerar mycket. Om man slutar vilja den andra väl är det alltså alarmerande för förhållandet. Att beundra den andra är också viktigt, alla behöver bli beundrade. Det viktigaste är ändå att våga låta känslorna styra, inte alltid förnuftet. I ett förhållande växer man tillsammans och om man väljer att vilja tillsammans kan det bli bra. Mycket att tugga på alltså.

Det är skönt att leva med någon som man beundrar och som man vet att vill en väl.

Vårkänslor och månens inverkan på vintern

Solen har tittat fram och fåglarna sjungit allt vad de orkat. Havet svallade fritt längs med hela båtfärden, det fanns några små samlingar med isflak och bitar vid broarna. Mindre vikar är ju istäckta men onekligen påminner vädret om vår. Krokusarnas första blad tittar fram ur gräsmattan och andra blommor börjar så smått grönska. Väderleksrapporten förutspår fortsatt milt väder de kommande veckorna. Vi har en teori om att vintervädret delvis har samband med månvarvet. Om det blir kallt när månen går från halv till full brukar vintern hålla i sig. Om det däremot är milt väder i samma period är det mindre troligt att kallt värde inträffar före nästa halvmåne. Vintern brukar ta slut senast vid påsktider, isarna brukar bli ruttna och svaga om det funnits sådana. Påsken firas ju vid fullmåne så kanske det därför hänger ihop. När vädret varierar så mycket som det gjort de senaste åren vill man ha förklaringar och när ingen kan presentera trovärdiga sådana får man hitta på teorier själv. Därav teorin om månen och vintern! Hr det än är börjar jag längta efter våren på riktigt när det är så vårlikt väder. Om det torkar upp litet till kan man börja kratta och göra vårfint i trädgården.

Äntligen en början på vinterns ved

Efter gårdagens blåst kom det regn. Det började piska på fönstren redan på kvällen så att jag nästan förlorade hoppet. Men morgonen ljusnade utan regn, solen tittade till och med fram en stund på förmiddagen. Marken var sjöblöt men det sjönk undan litet och vi kunde börja på. Vi körde ut släpvagnarna till vedhögen på ängen redan för ett tag sedan så nu var det bara att koppla i vedcirkeln i traktorn och köra ut den och börja.

De är en fantastisk maskin som heter Palax. Med hjälp av traktorns kraft kan man både cirkla och klyva. Klyvaren fungerar med en stark skruv som spjälker upp trädet. Litet försiktig får man vara då det är så kraftiga grejer men det går bra undan när man är två vid maskinen, en cirklar och den andra klyver. Vi brukar klyva veden hemma på vedbacken men då måste man först släpa hem träden och eftersom marken inte har frusit till ordentligt och det inte har kommit någon snö att släpa hem träden på valde vi att göra veden färdig på åkern.

Idag fick vi nästan ett lass färdigt och om vädret tillåter kan vi fortsätta nästa helg. Nu har vi hjälp av sonen så det går snabbt undan med hans ungdomliga energi. Nästa helg får det väl gå med viljekraft och seghet i stället.

Hård blåst

Den ostliga vinden blåser hårt. Väderleksrapporten lovade upptill 16 m/s. Torpet ligger på en kulle i kanten av gamla åkrar som vuxit fast. Hela området kallas Ängarna. Ännu för några år sedan var åkrarna nästan fastvuxna av björkar som växte så tätt att det nästan var omöjligt att promenera igenom slyet. Numera betas ängarna av biffkor under somrarna och landskapet är betydligt öppnare. Bonden som äger korna och arrenderat ängarna har förbundit sig att återställa gamla betesmarker och har nu låtit fälla björkslyet. Vi är glada för det öppna landskapet men så här på vintern märker man hur mycket skydd slyet gav för hårda vindar. Ett gammalt hus som har sina skavanker reagerar på vinden genom att knaka och vissla. När man sitter inne och har eld i spisen gör det inget, det är bara att sätta i mera ved tills muren blir varm och skön, då hålls värmen dräglig till morgonen också. Vid riktigt kallt väder och hård blåst sjunker värmen men då slår våra elbatterier på så att det inte blir kallare än 16 grader inne. Det är kanske lyx men den lyxen vill vi unna oss.

Lägerliv

Jag har varit på sportlovsläger från jobbets sida. Vi hade 20 barn i lågstadieåldern med oss i fyra dagar. Vilken härlig energi och vilka spännande personligheter barn är. Vi hade tänkt vara mycket ute i pulkabacken eftersom lägergården ligger i en passlig sluttning. Nu blev det ingen snö alls så vi fick hitta på annan utevistelse i stället. Lägertemat var Noa och arken så vi hade också pyssel, dockteater och andakter på temat. Barnen hittade på egna skådespel och vi fick njuta av deras fantasi. Det byggdes koja, barnen gick på spårning och vi fick mycket god mat. Om jag skall hitta något negativt alls var det att vi alla kanske sov litet för litet och att det märktes litet mot slutet på lägret. Jag tror i alla fall att vi alla  var ganska nöjda då vi åkte hem. Endel barn skulle gärna ha stannat längre vilket är ett gott betyg tycker jag.

Söndagsmat

Söndagar är fina på många sätt. Oftast får jag sova länge - att jag gillar att sova är verkligen ingen överdrift. Att vakna utvilad utan väckarklocka är lyx. Söndagar innebär matlagning och att plocka undan efter helgen. Ofta lagar jag mat så att det räcker ett-par dagar åt gubben i veckan. Idag blev det siksoppa. När vi får fisk kommer det ofta mer än vi har behov för just då, sen kan det vara långa tider då näten är nästan tomma. Igår fick vi en sik som vi gav åt en granne. Jag hade just tagit upp två från frysen som behövde tillagas och då var en tredje för mycket. Vi delar gärna med oss då vi har mer än vi äter själv. Egentligen brukar vi inte frysa in särdeles mycket fisk heller för den måste användas ganska snabbt i alla fall. Efter matlagning och diskning bjöd vi grannen på kaffe. Gubbens namnsdag till ära gjorde jag -  eller snarare försökte jag göra kladdkaka. Kakan fastnade i formen så vacker blev den inte. Med vispad grädde till blev det ändå gott.

Strömmingslåda

Eftersom vi fick så fina strömmingar förra helgen och det blev en hel del att salta in gjorde jag strömmingslåda idag. Gubben satte några strömmingar i blöt på morgonen och de hade vattnat ur lagom på tre timmar. Då tog jag bort ryggbenen och de fenor som var kvar. Sen varvade jag tunna potatisskivor med litet lökringar och strömmingsfileerna i en ugnsform. Till sist hällde jag mjölk som jag vispat några ägg i över så att det nästan täckte potatisen. Några skivor palvat fläsk på ännu och in i ugnen med allt. Där får det vara tills potatisen är mjuk och äggstanningen stelnat. Strömmingslåda är härlig gammaldags mat. Det tar litet tid att tillreda men jag försker laga litet mera i gången så finns det till flere måltider. Lådan går bra att värma i stekpannan.

Handla nät på nätet

Att handla på nätet är praktiskt men kan innebära överraskningar. För det mesta har det lyckats väl och vi har fått tag på varor som visat sig vara svåra att handla direkt i affären. Antalet affärer som säljer fiskeutrusting har minskat åtminstone i våra trakter. De stora marketarna säljer nog nät men i en eller höst två standardmått. Gubben gillar rätt så grunda nät bäst. Vattnen vi fiskar på är inte så djupa och dessutom är grunda nät lättare att lägga och handskas med. Under isen på vintern kan näten vara litet djupare men inte ens då behöver de vara särskilt djupa. Vi har med framgång handlat fiskenät via internet. Vi har försökt köpa i den lokala butiken som säljer fisketillbehör men de har inte så stort utbud och har inte heller varit villiga att ta in av de näten vi gillar bäst. Reservdelar till utombordaren har vi också lyckats köpa med framgång, kostnaderna har varit mindre än vi väntade oss fastän produkterna kom ända från USA. En annan historia är sedan att handla kläder och skor per post, där har jag inte lyckats lika bra.

Valfrihet och ökad jämlikhet

Det blev idag diskussion om matkassar till hjälpbehövande. Själv tycker jag att alla situationer då vi väljer för någon annan minskar jämlikheten och människovärdet. I princip tycker jag det är bättre att ge bort mat till hjälpbehövande i stället för att slänga den på soptippen. Det som blir problematiskt för mig är att det som inte duger åt oss som köper förväntas duga åt den som inte har råd att köpa. När matkassarna sedan innehåller färdigmat och produkter som är långt processade är de ofta låga i näringsvärde och rika på salt och tillsatsämnen. Jag anser att den hjälp som ges skall ges på mottagarens villkor. Att ge på givarens villkor blir att ge uppifrån och ned och ökar ojämlikheten. Att ha kvar sin självbestämmanderätt, sitt eget ansvar över sina val är för mig frihet och att arbeta för att alla skall ha frihet att göra dessa val är jämlikhet.

Hushålla med vattnet

Under veckorna i stan är det arbete, vardags sysslor som byk, matlagning och litet städning som gäller. Vi har borrbrunn på ön, den är borrad för länge sedan, redan då var det ett dyrt projekt. Brunnen är förhållandevis grund och vattnet räcker bara till nödvändiga hushållssysslor. Vi byker med maskin bara då vi har kläder vi behöver rena omedelbart och inte kan vänta med tills vi varit i stan en sväng. Ett par gånger på sommaren unnar jag mig att byka lakan på ön där jag kan hänga dem ut och torka i sommarvinden - den doften är guld värd. Skulle jag få välja släpade jag hellre smutstvätten till landet och bykte där, just för doften och möjligheten att torka tvätten ute. Men nu är det som det är och veckorna i stan är tvättdagar. Vi är glada att vi har dricksvatten och möjlighet att byka någon annanstans.

Knepiga måndagar och drömmar om en svunnen tid

Mina måndagar är litet svåra. Jag längtar tillbaka till ön och gubben. Allt som vi börjat på tillsammans under helgen blir på hälft på söndagarna och jag får inte vara med och göra allt det gubben pratar och planerar. När jag väl kommit till jobbet och fått upp farten brukar den svåra känslan i bröstet lätta. Idag träffade jag en mycket gammal dam och vi talade om hur livet i vår stad sett ut förr i tiden. Jag brukar längta efter att få flytta mig tillbaka i tiden för åtminstone en stund, det skulle vara så roligt att se och uppleva det som äldre människor talar om. Tänk dig en eftermiddag på 1920 eller 1930-talet. Hur har det sett ut i stadens trähus. Familjer med nio barn i ett rum och kök. Hur gick det till när barnen kom från skolan, när middagen tillreddes och när husfar kom från fabriken? Maten var säkert torftigare, hygienen en helt annan än idag, lukterna, kläderna, möblerna. Jag tror inte att det nödvändigtvis var bättre men jag tror att jag skulle må bättre om jag skulle förstå uppskatta allt det jag har. Vi är tre personer i vår familj, vårt torp har varit hem för gubbens mormor och morfar med sina elva barn. Alla i ett rum och stugkök. Svärmor brukade dock säga att de äldsta nog hade flyttat då de yngre växte upp och att de hade det bra. Det fanns alltid mat åt alla hon kom inte ihåg en endaste kväll att hon skulle ha gått hungrig i säng. Det känns omöjligt för en nutidsmänniska att förstå, jag får endast fortsätta drömma om en svunnen tid.

Förbereda för vedarbete

Vädret är litet bättre idag än igår, det kommer inte ner något och solen syns litet bakom molnen. Gårdagens regn har smält bort en hel del av isen och halkan. Idag skall vi försöka ställa i ordning för vinterns vedarbete. Jag älskar att jobba med ved, det doftar så gott och man ser resultat omgående. Att man dessutom är kroppsligt trött efteråt är också positivt, då vet man att man gjort något. Vi gör veden med en cirkel och klyvare som kopplas bakpå traktorn. Maskinen är till stor hjälp, det negativa är att den för ett väldigt oväsen och att den inte klarar av grövre träd. Dem får man såga med motorsåg och klyva med yxa - roligt det också.

Kaffe och strömming

Om lördagarna brukar jag försöka sova litet längre än på vardagarna. Det är så skönt att få vakna utvilad. Min man är morgonpigg och har för det mesta stigit upp, satt eld i spisen och kokat kaffe åtminstone en timme före jag vaknar. Om jag inte vaknar av mig själv när klockan närmar sig nio gläntar han försiktigt på kammardörren och låter värmen och kaffedoften få väcka mig - ingen tokig väckning alls. När jag druckit mitt kaffe gjorde vi oss färdiga för att gå ut på isen och vittja näten. Fisken rör sig rätt litet på vintern så vi vittjar näten varannan eller var tredje dag. Nu har det varit milt väder och vattnet har stigit upp på isen vid stränderna. Gummistövlar är ett måste för att hålla sig torr om fötterna. Fångsten blev rätt mager, två mindre lakar och några små braxar. En lakstuvning skall det i alla fall bli. Idag blir det ändå stekt strömming eftersom vi fick en kasse strömming från grannholmen. Jag har rensat, stekt och kokat ättikslag. Först skall vi äta oss mätta, sen hamnar resten av de stekta strömmingarna i ättikslag - det brukar bli gott. Vi tycker om ganska ättiksstarka inläggningar. I mitt recept sätter jag lika delar socker och ättika och litet mer vatten. Några kryddpepparkorn och råa lökskivor ger också god smak.

Gården ser ut som en sluttade isbacke eftersom det har varit milt regnat på snön. Jag bar litet ved till bastun medan det var ljust ute. I kväll får vi halka oss fram till bastun. Gubben skojade och sade att vi ju alltid kan ta bilen om det är alldeles för halt. Det är i och för sig helt möjligt, vägen på gården går ju precis från trappan mot bastun, månne vi ändå inte försöker tassa oss försiktigt fram.

Fredag kväll

Fredag betyder för det mesta att arbetsveckan är slut. För mig är den slut i tre fall av fyra. En helg i månaden jobbar jag. De andra helgerna åker jag hem till ön, gubben och torpet. Resan är lång men inte övermäktig, fyra ibland fem timmar med bil, färja och båt. Nu på vintern är det is och mörkt men de andra årstiderna är det fantastiska vyer att låta blicken vila på. Jag ställer om på den sista etappen av resan. Båtresan tar litet över två timmar och är bra för min rastlösa själ. Jag kan bara sitta, läsa någon tidning eller handarbeta och umgås med någon medpassagerare. Idag åkte min mans kusin och hennes svåger på båten till en ö nära vår. De är skönt att bara småprata och koppla av. Nu väntar en skön helg i regn och snöslask.

Samtal om personlighetstyper och bön

Jag är med i den mest fantastiska syjunta. I kväll har vi fört mycket intressanta och varma samtal om allt från personlighetstyper till bön. Jag är så glad för att ha blivit inbjuden i den här djupa, sköna, trygga gemenskapen. Det är så skönt att dela tankar och få nya synvinklar i sitt liv. Vi brukar samlas turvis hos varandra, ha litet knytkalas och handarbeta efter behov. I kväll tog jag inte med något handarbete för jag ville bara prata och lyssna. Jag fick mycket fint att tänka på som jag kanske delar med mig av en annan gång.

Arbetsglädje

Sopplunchen på jobbet lyckades över förväntan. Jag hade räknat med ca 30 gäster, det blev 41 matgäster med allt! Maten räckte bra till, det blev inget över vilket också känns som en lättnad. Det är alltid ett oangenämt problem att ta itu med om det lämnar mycket kvar. Dessutom kom det in en nätt slant till insamlingen vilket ju var meningen. Matgästerna var glada och nöjda, köksruljansen gick som en dans. Oj vad jag är glad över mina arbetskamrater och den frivilliga hjälpen. Nu är fötterna trötta. Jag beundrar dem som lagar mat som heldagsgöra, de står heladagarna vilket inte är lätt. Nu skall jag kasta upp fötterna på soffbordet och vila litet, sen kommer jag att sova gott.

Pannkaka

I morgon är det lunch till förmån för insamlingen Gemensamt Ansvar på jobbet. Till efterrätt blir det kaffe och pannkaka. Jag har idag försökt mig på att laga ålandspannkaka av risgrynsgröt - det blev inte lyckat, jag borde kanske ha satt litet mjöl i smeten också. Jag följde TV-kocken Michael Björklunds recept som jag hittade på nätet, i receptet användes mannagrynsgröt. Eftersom jag hade risgrynsgröt trodde jag att det skulle gå att byta ut, det gick det tydligen inte för pannkakan blev platt och ful. Smaken var det ändå inte något fel på så jag skall spara litet ifall någon av lunchgästerna skulle behöva glutenfri kost. Om jag gömmer pannkakan i köket är det inte så många som ser mitt misslyckande. Nu blir det att göra fyra pannkakor på vanligt recept här hemma i kväll så att det blir någon efterrätt till ärtsoppan i morgon. Jag kan inte låta bli att vara arg på mig själv för att jag sätter igång projekt som sedan kan misslyckas totalt. Jag hittar på allt möjligt och plötsligt så är jag där mitt i smeten!

Enkelt och sparsamt

Torpet har tillhört min numera döda svärmor och sen övergått i min mans ägo. Huset är litet men alldeles lagom för vår lilla familj på tre personer. Vi har valt att inte installera inne wc och badar bastu i en skild byggnad på gården. Vi håller oss till gamla "goda" seder vi äter inne och går ut på dass. Förutom torpet och bastun har vi ett antal byggnader på gården, bod, fähus, vedlider och verkstad. I stranden finns sedan ännu båthus och landhus. Alla byggnader kräver kontinuerligt underhåll och vi reparerar an efter något går sönder. För det mesta tar vi vara på material som redan finns eller blivit över hos någon annan. Virke försöker vi ta ur egen skog men ibland är vi tvungna att köpa nytt. Att vi gör så beror inte på något speciellt beslut att leva ekologiskt, snarare på att min man sedan barnsben blivit van att ta vara på det material som redan finns för att transporterna hit till ön är långa och krångliga. För mig känns det bra att det här sättet att bygga och bo också gynnar miljön och naturen.

Rötter i den steniga jorden

Under mina år på ön har mina rötter vuxit sig fast i den steniga jorden på torpet. Allt praktiskt arbete är viktigt för mig, med mina händer får jag gräva i jorden, bära vatten, elda bastu och göra vedarbete. Min själ vilar i det enkla.