18 apr. 2014

En lång dag



 Det är underligt hur Långfredagen kan vara så lång. Jag förundras över det här varje år. I vanliga fall har förmiddagen gått i ett huj efter att jag druckit morgonkaffe, idag känns det som om jag hade varit vaken en evighet. När jag ser på klockan kan jag konstatera att jag varit vaken en timme och femton minuter, inte speciellt länge alltså. Jag kände redan på onsdagen att jag är på väg att bli sjuk, en fotboll i halsen och kittlande näsa. Igår bröt det sedan ut ordentligt med snuva och halsont. Det är ju passligt att vara sjuk då man har några extra lediga dagar, inget dåligt samvete för att någon annan måste ta extra arbetsuppgifter eller samtal att ringa för att avboka arbete. Jag har sparat ledigt för att kunna vara på ön hela påsken och nog tog jag mig hit ut trots att det gick ett paket näsdukar på vägen. Här är skönt att vila. Fåglarna sjunger med sådan intensitet att man förstår att våren är den tid då de skall bygga bo och säkra sin fortlevnad. Det är kallt och solen tittar fram svagt, det är mycket vackrare väder än det brukar vara på Långfredagen. Dagen känns ändå ovanligt lång, kanske är det snuvan eller att jag inte orkar planera eller ta mig för att gå ut och göra något. Det är alltså en dag för vila och eftertanke, kroppen är klokare än huvudet, den förstår när det är dags att ta en paus.



Kanske jag kommer ut senare på dagen och får njuta litet mer av fågelsången och trädgården, om inte så får jag vila inne. En riktigt vilsam Påsk till er alla!

15 apr. 2014

Sommarblommor

Jag brukar försöka övervintra mina pelargoner genom att sätta dem under golvet i den källare vi har där i stenfoten. Tidigare år har det lyckats bra och av åtta pelargoner har högst en eller två dött. Vi har det rätt så trångt med våra två rum och kök så jag är nästan tvungen att plocka undan blommorna i november till vintern, kvar blir en kaktus som hänger i köksfönstret och svärmors dubbla Oleander. När vi slängt ut julgranen brukar jag sen ta fram pelargonerna igen och börja vattna och gödsla dem. I år blev blommorna kvar under golvet litet längre än förut och det har tydligen varit för torrt där för endast två hade liv.

För att ersätta litet av de förlorade blommorna besökte jag en plantskola som jag vet att säljer små pelargonskott. Jag har dåliga erfarenheter av de stora blommande pelargoner som säljs i maj i butikerna och plantskolorna, de brukar tappa en stor del av knopparna före de hinner slå ut. Om det är jag som gör något fel med dem eller om de bara ogillar miljöombytet vet jag inte. Med de här skotten hoppas jag att få njuta av hela blomningen. De första små blomknopparna syns redan så det bådar åtminstone gott.

13 apr. 2014

Utsäde

Eftersom snön har smält för länge sedan och vår åker sluttar mot söder har den lilla tjälen som var i marken smält och åkern torkat upp. Det börjar bli dags att tänka på att sätta tidig potatis eller nypotatis som vi säger. Vi har använt sorten Timo som blir rund och växer fort. Nackdelen med Timo är att den blir väldigt stor om den får växa för länge. Ingen vill ju äta fotbollar med sillen.


Skämt åsido, vår backe är ganska torr så det brukar leda till att storleken på potatisen hålls passlig i alla fall. Då man odlar för husbehov, och litet till vänner och grannar, kan man pyssla litet extra med sina potatisar. Vi brukar ta in dem i köket för att de skall få stadiga och gröna groddar som sedan hastigt vill börja växa då de kommer i jorden. Marken är litet kall ännu men under Påsken skall knölarna definitivt i jorden. Med fiberduk på får vi sen hoppas att de får det varmt och skönt.

6 apr. 2014

Fågelholkar

Vi var en sväng till stranden fast det var otroligt kallt. Vi är så nyfikna på om vi har fått invånare i den nya holken på båthuset. Om man ser riktigt noggrant kan man se att någon varit för att inspektera holken, det sitter ett fjun av en fjäder i holkens öppning. Undrar om det varit en knipa eller skrake?


Här ute på båthusväggen behöver vi inte vara oroliga att ekorrarna försöker göra bo i holken. De holkar som är i tallarna i stranden har regelbundet någon ekorre som flyttat in. Då gäller det bara att ta bort boet före ekorren hinner föda ungar där. Naturen är så härlig på våren, vart än man tittar ser man nytt liv!

Sotargöra

Då vi eldar med ved är det extra viktigt att sota spisen och skorstenen. Sotaren brukar vi ha en gång per år på sommaren då han gör en runda på ön och sotar hos både fast bosatta och sommargäster. Eftersom vi eldar varje dag, då det är kallt har vi ibland eld i spisen nästa hela tiden, räcker en sotning per år inte till.

I spisen samlas sot runt ugnen och de inre delarna. Det märks bra att det börjar dra dåligt och är svårare att få eld. Torpet är litet och vedspisen räcker näsan till att värma hela stugan med så den är viktigt att den fungerar som den skall.

När det smutsiga arbetet är gjort brinner det bra igen och blir skönt och varmt i stugan. Ett nytt rost måste vi skaffa då det gamla bränts sönder, det blir att söka för det är inte så lätt att få fram delar till en äldre spis. Ännu är det ingen panik men till nästa vinter måste vi ha ett nytt.


5 apr. 2014

Den sista färden

Många år har det funnits hund i det här torpet. Gubben fick sin första egna hund, en blandras jakthund när grannarna flyttade till Sverige. Hunden var bara några månader gammal och fick sen ett långt och lyckligt liv som jaktkamrat. Då för 45 år sedan byggdes en hundkoja.



Den var riktigt fin, dubbla väggar med kutterspån som isolering. På golvet var det ett lager av halm för hunden att ligga på då den var ute och kopplad till kojan. Det senaste djuret att använda kojan var katten Fleckie som satt i hundkojans öppning då hon väntade på att få komma in. Hundkojan var alldeles utanför kammarfönstret på lagom synavstånd.



Vi har redan några år funderat på att ta bort kojan och städa upp där den stått. Det har nog varit ett sorgearbete som inneburit avsked av hundarna som vistats i den efter den första Donna också. I vintras blåste taket sönder så nu var kojan absolut inget att spara. Så vi tog tag i jobbet till sist.


Där står den nu på stället vi brukar bränna kvistar och annat brännbart skräp. En dag då det regnar och inte är varning för gräsbrand skall vi bränna upp den. Alldeles bakom i åkerkanten är de sista djuren också begravda bredvid björken. Den sista färden för viktiga "personligheter" hos oss tycks höra hemma just här.