Gratis fisk

Det är inte sällan vi får höra hur bra det är i skärgården då man får så mycket gratis. Gratis potatis och grönsaker, gratis fisk och gratis kött. Hm, jag ryser och sväljer en svordom. Det är fortfarande is vid vår strand men fjärden är bara täckt av blåis. Blåisen är kanske en centimeter tjock. Vi har inte ätit färsk fisk på länge så vi bestämde oss för att dra båten ut på grannens udde och skuffa i den där. En lätt aluminiumbåt har man just för att kunna flytta den behändigt. En tyngre glasfiberbåt är kanske sjösäkrare på öppnare vatten men för fiske till husbehov är vi mycket nöjda med vår Linder. Sen var det ju bara att bära ut snurran och lasta båten med tank o nät o flaskor(som nätflöten) osv. Vi var egentligen sugna på abborre men sik får man ju mest den här årstiden. Sik är nog gott det med speciellt om man inte ätit fisk på ett tag men i ärlighetens namn tröttnar man på sik rätt fort.

Det var så fint solsken och om man inte kände draget skulle man tro det var betydligt varmare. Runt +1 i skuggan och litet varmare i solen var det.  Vi stakade ut båten på den tjockare isen och kunde sen köra en ränna i blåisen. Om ni minns har jag förut berättat om hur jag kan se att mannen njuter av att söndra blåis. Nu behövdes det för annars hade vi inte kunnat lägga nät alls. om isen fastnar i näten flyter de och fastnar i förbidrivande is och så får man ta farväl av de näten.

I isrännan lade vi ut näten, jag rodde och mannen hade handen med nätet under vattnet. Kallt och uppfriskande. Varje årtag hördes ett skönt kras, krasch.

Ännu kommer vi inte till egen strand med båten men snart skall det väl bli varmare så att isen smälter litet till.

Tills dess får vi dra iland den litet där det går. Fisk till påsken fick vi men inte riktigt gratis, med mycken möda och stort besvär. Samtidigt en stor glädje över att vintern är över och det igen är möjligt att fånga sin egen mat. Något grämer det att vårskyttet är förbjudet i lag, flockar med sjöfågel flyger över fjärden. En kultur av vettaskytte är snart bortglömd och snart minns ingen betydelsen av vårjakten.

Dags att vakna

Jag tror att vår kompost är en medelålders kvinna, den sover och skulle gärna sova hela den kalla årstid(-erna)en. Den liknar alltså mig, en stor skillnad har komposten och jag ändå. Komposten får för litet mat på vintern och somnar därför. Jag tankar massor med mat under den mörka tiden och slöar och somnar sittande därför. Nog är det skönt att sova. Helst skulle jag gå i ide den mörka årstiden. Nu har dagarna ändå blivit så långa att det skulle vara lagom att vakna. Och jag tycker att komposten skall vakna den med, det är ju roligare om vi är flera som vakar. Temperaturmätaren har visat noll sedan det var hård köld i januari. När det är minus tjugo ute är det inte mycket lönt att mata den heller för det bara samlas på hög och blir en stor isklump. Jag brukar försöka mata med litet mera strö så att det inte blir så mycket fukt som kan frysa. En del av bioavfallet hamnar i trädgårdskomposten på vintern när det är kallt och svårt att fylla på.

Nu ville jag ha igång komposten och provade ett tips jag läste på en trädgårdssida. Tanken är att tända ett oljeljus eller gravljus och sätta det in i komposten så avger det så mycket värme att processerna kör igång. Ljuset hålls brinnande om man inte klämmer fast locket alltför tätt. Ett par timmar och det började ånga friskt ur ventilationshålet på kompostens baksida. Återstår att se om processen startade eller om allt svalnar igen. Det var åtminstone värt ett försök. Litet extra mat får vi komma ihåg att ge den så att den har någonting att processa. Kankse jag får ta mig själv i kragen och lämna bullarna och godiset åt komposten istället för att stoppa dem i egen mun.

Det gäller att reparera och förstärka medan tid är

I vår lilla vik är det så mycket is att det är dags att se över bryggan och båthuset. Speciellt bra är det att det är utsjö - lågt vattenstånd, så att man kommer åt att förstärka ordentligt. Hösten och vintern har varit blåsiga och isen har bråkat med konstruktionerna. Inte några större skador men det är ändå bra att se över och reparera medan det går att göra något åt skadorna.

Den undre delen av brokistan har mannen byggt på land och fått hjälp av en entreprenör att lyfta i vattnet och fylla med sten för många många år sedan. Den första delens stockar är infällda i varandra på så sätt av hållbarare konstruktion. De övre stockarna är påsatta senare, de är å andra sidan gamla telefonstolpar så de är impregnerade och håller bättre för vatten och vind. För att allt skall hålla ihop har mannen borrat hål igenom stockarna och satt gängstänger igenom och sen spänt ihop allting med brickor och muttrar. Det gäller att spänna efterhand så att vädret inte far iväg med bryggan. Isen har enorm makt, den lyfter och flyttar fast konstruktionerna verkar stadiga. Några nya borrhål och gängstänger beslöt vi att det behövs i år.

 

 

Det är inte så gulligt att ligga på den fuktga isen och försöka få brickorna och muttern på plats, vi fick byta om när jag legat en stund med handen i det iskalla vattnet och var rädd att mista dem dit. Mannen klarade det betydligt bättre än jag. Några längre hål borrade vi också men tyvärr hade vi inte så långa gängstänger hemma så vi får hoppas att vädret är gynnsamt litet till.

Den gamla takplåten som börjat fladdra fick också några plåtskruv till så hålls den bättre på plats ett tag. Varje år får jag höra att "det är bra om det håller min tid", jag brukar tillägga att det gärna får hålla litet till också. Ett gammalt båthus är inte bara praktiskt och bra att ha för båt och nät, det är dessutom vackert att se på. Naturen har polerat stockarna, ömsom smekt och piskat väggarna, grånat träd är så vackert!

Sen var det ju bra att pigan passat på att laga strömmingslåda åt oss så att den var färdig när vi kom upp från stranden! Man blir hungrig av att vara ute i friska luften.