Livet när det är som bäst

Jag fick en utmaning från Saila att skriva ner saker jag är tacksam för i sju dagar, en sak per dag antar jag och säkert i anslutning till trädgården. Det lät som en lätt utmaning men när jag började tänka närmare på den var det inte så lätt. Jag är tacksam för så mycket och har så dåligt minne :) att hålla sig bara till trädgården skulle vara grymt för jag har så många tacksamhetsämnen. Jag är tacksam för maten, att få äta färsk mat som man odlat själv överstiger all fin mat i världen. Att äta sådan mat som hör till säsongen ger mervärde. Vad skulle sommaren vara utan nyupptagen potatis, sallad och sill?

Jag är tacksam för att ha ett ställe på jorden som jag kan kalla mitt, där jag får påta i jorden och se på alla vackra detaljer. Odlandet i sig är det jag är mest tacksam för men viss är jag också tacksam för den skönhet det kan uppkomma ur tillfälligheter.

Jag är tacksam för alla sociala relationer jag har. Familjen, släkten och vännerna. Vi blev bjudna på en härlig utfärd förra veckan, vi fick ta semester och se holmar som vi inte varit på eller varit på för länge sedan. Det var en utfärd vi kommer ihåg länge! Jag är en person som gärna umgås med en eller några människor i gången, det är roligast då man hinner höra vad var och en säger. På jobbet drar jag grupper och jag kan inte låta bli att att analysera om sällskapet är för stort i det privata heller. Jobbrollen faller bort när umgänget är otvunget och tillräckligt litet. Sen är jag ju gärna ensam också, allt i lagom blandning.

Jag är tacksam för att få fånga och ta tillvara min egen mat! Vi fiskar tillsammans, lägger nät, tar upp, reder upp dem, rensar och förbereder maten. Färsk nyfångad fisk är gott och maten får en större betydelse när man vet hur mycket tid varje arbetsskede tar. Tre eller fyra filéade abborrar är ett mål mat för två, och kan ta två timmar i anspråk. Slowfood på riktigt!

Ännu en gång mat! Jag är tacksam för all den glädje mitt odlande ger mig. Tomater, tomater och tomater :)

Jag är tacksam för så mycket annat också men att få vara frisk, älskad och få älska är ändå viktigast. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att leva i total otrygghet omgiven av människor som inte vill en väl men jag vet hur bra jag har det. Hjärtat är fyllt av kärlek för mina nära! Jag är tacksam för livet här och nu!

Allt har sin tid

Allt har sin tid. Högsommaren har övergått till sensommar och skördetid. Bären på vinbärsbuskarna börjar mogna, krusbären har jag nästan ätit upp direkt från busken, de är så söta och goda. Tomaterna i växthuset och slanggurkorna i verandan räcker för husbehov.

Vi har väntat på frilandsgurkorna, den kalla försommaren har gjort att de har varit sena som allt annat men nu finns det av dem också. Visst skulle vi ha kunnat köpa av dem och fuska litet men det är något speciellt med att vänta på egen skörd. Inte smakar nypotatis heller speciellt gott till nyår eller hur?

Enligt min salig svärmor fanns det bara ett rätt sätt att skala gurkorna på. Från blomändan, annars skulle de vara beska sa hon. Beska kan de väl vara ändå men det är alltid roligt att minnas hennes ord och vanor.

Min mandolin är nog det köksredskap som ger mig mest glädje. I ett nafs är gurkorna i skoivor. Man får passa på att fingrarna inte slinker med. Det kom något slag av fäste med mandolinen som skall skydda fingrarna men jag tycker det bara är bökigt så det ligger i någon låda.

Lagen till gurkorna blandar jag litet på högt, en del socker och en del ättika och kanske två delar vatten. Lagen blandar jag i samma kärl som jag skivar gurkorna i, den rör jag en liten stund tills sockret har smält. Finklippt dill i lagen blir också gott.

Sen är det bara att låta gurkorna vara en natt i kylen. Sen är världens godaste smörgåspålägg färdigt att äta. Rågbröd, smör och gurkan, mums. Ja det går ju att ha det som tillbehör till middagen också, om det finns kvar något då. Nu njuter vi av just det här i morgon något annat. Att ta till vara och lägga in och frysa är ju bra men det är något speciellt med att äta det som hör årstiden till.