Efter några dagar med ryggskott har jag igen orkat greja litet. Efter att ha sovit en lång god natt var det skönt att vara ute i friska luften. Man ska ju inte lata sig om det finns något att göra. Dessutom är ogjorda arbeten otroligt energikrävande. På vår lista av ogjorda sysslor fanns ett arbete som vi skjutit på av än den ena orsaken, än den andra. Fähusvinden, eller fähustaket har varit uppbevaringsplats för diverse saker och en del virke. Allt som inte behövs borde så småningom tömmas därifrån. Virket väger och gamla tak är som gamla ryggar, de orkar allt mindre. På vinden fanns två gedigna stegar. Antagligen gjorda för takarbeten. Numera finns det ju stegar av aluminium som är mycket lättare och behändigare så de här behövs inte mera. Mannens styvfar som har gjort dem någon gång för länge sedan var en stor karl, han hade krafter. Vi hade fullt sjå att få ut dem och konstaterade att de är för gedigna för oss.

Vi har knappast krafter att få ut dem, än mindre lyfta dem mot någon vägg, gamla och ryggsjuka som vi är dessutom.Vi skrattade gott åt tanken att de är stora nog för att fungera som bår för oss båda, det är bara att ringa helikoptern så får dom bära båda på samma gång sa mannen. Om än gjorda av diverse virke är de ändå vackra, litet synd på dem är det ju men vikten på taket minskar avsevärt. Fähuset blir av med en börda.