Julbrev

Vi skickar ännu julkort och får också sådana men de skrivna julhälsningarna blir allt färre. Det är väl som med brevpost över huvudtaget. Ett vackert kort med juligt motiv och en hälsning värmer och påminner om människor som vi inte har i vår närhet men nog tänker på nu och då. Till dem som i år inte fick julkort av oss i år eller till dem det ännu inte kommit fram tänkte jag här skriva ett litet julbrev. Till er som fick julkort vill jag säga att ni naturligtvis också får läsa för här ryms ju så mycket mera än den korta hälsning som finns på korten.

I skrivande stund är jag på väg, jag sitter på min vanliga plats på förbindelsebåten Falkö. Jag har inte räknat hur många resor jag gjort i år men ungefär 6-7 enkelresor per månad så kanske 70-80 på hela året, ungefär två timmar per resa så 150 timmar stämmer säkert ganska bra. Jag är på väg att fira jul, men först skall vi städa o pynta litet.

Vårt år har varit innehållsrikt. Vi har mycket att glädjas åt men naturligtvis också sådant som tagit på humöret och krafterna. Vi har lärt känna många nya människor och fått återuppta kontakten med andra som vi inte träffar så ofta men betyder mycket för oss.

Sonen har flyttat till eget bo och det är en stor glädje att se hur han klarat vuxenlivets utmaningar. Genom honom har vi fått nya vänner och bekanta och flera viktiga människor i vårt liv. Den största glädjen för oss föräldrar är att se honom må bra och vara lycklig.

Under våren föddes en ny släkting, jag som haft bara en systerdotter tidigare har nu två! Vilken glädje ett barn för med sig! Vi får följa hennes utveckling och se hennes glada uppsyn som hennes mamma delar med sig. Tekniken är fantastisk, vi kan vara med i realtid fast vi inte bor nära varandra.

På våren fick jag också veta att jag har en tumör under örat. Livet blev annorlunda på många sätt. Vi ställdes inför många frågor och var tvungna att fundera över olika alternativ. Tacksamheten över att tumören var godartad och kunde opereras under hösten är stor. Allt är inte och blir inte som förut men ännu sker det framsteg i rehabiliteringen.

När två av mannens kusiner insjuknade och dog under vintern och min tumör uppenbarade sig ställdes inför tanken att livet är ändligt och förverkligade något vi planerat länge men som bara inte blivit av. Vi hälsade på hos några av mannens kusiner och det gjorde att sommaren blev fylld med viktiga möten, möten mellan människor som både har känt varandra bra och nya bekantskaper. Jag tycker min mans släktingar och deras familjer är så trevliga! Tänk att det inte blir av att träffas oftare...dessutom är kusinerna så många att vi har många flera att träffa.

Det händer så mycket på ett år och ett blogginlägg har också en gräns. Det som ligger överst när jag tänker på året som gått är tacksamhet. Kära människor, unga människor, släkt och vänner men också alla andra människomöten har varit så viktiga. Nu skall vi göra julfint och njuta tillsammans.

God jul och gott nytt år 2020 från oss till er alla, livets färd är gungig men häng kvar i hornen så att vi hinner ses!