Jag känner ingen annan som skjuter på nät, det är säkert en syssla som är på utgående. Det jag vet är att de nät man köper färdiga beter sig på annat sätt i vattnet. Endel sjunker dåligt eller driver lättare med strömmarna. De nät som är påskjutna hemma är ju skräddarsydda efter våra preferenser. Det är som med yllestrumporna, det finns hur mycket färdiga som helst att köpa men de egna sitter liksom litet bättre på foten.
En blogg om funderingar i vardagen, trädgården, torpet, skärgårdsliv och fiske till husbehov.
Visar inlägg med etikett Nät. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nät. Visa alla inlägg
12 feb. 2020
Vintersysslor
Varje årstid har sina sysslor, endel återkommer varje år fastän åren sällan är syskon sinsemellan. När veden är hemkörd och ibland samtidigt behövs en innesyssla. För mig är det strumpstickningen som plötsligt dyker upp när kvällarna är långa och det ännu är för tidigt att börja städa upp i trädgården. Det är så skönt att sitta en stund och bara låta händerna arbeta och hjärnan vila. Snart har jag så många par strumpor i reserv att jag måste låta bli fast det skulle vara roligt. Också mannen har sitt handarbete. När julen är över och han jobbar ute bara några timmar per dag blir tiden lång på kvällarna. Då ber han mig beställa tillbehör för att skjuta på några nät. Förr kunde vi stanna i Pargas och fiskeriboden och han fick välja själv bland utbudet, nuförtiden är det nätet och katalogen från den österbottniska firman som gäller. Sen börjar han med det som finns hemma och fortsätter med materialet som kommer på posten. Inte så att han heller skulle sakna nät men det hör liksom till. Första kvällarna klagar han på sjuka fingrar men efter ett tag går det automatiskt. Radion spelar och han sitter en stund i taget. Stickan som han använder har sina givna mått och spikar i var ända, allt beroende på hurudant nät det skall bli.
20 feb. 2017
Ute på isen
Det har varit dåligt med is i år. En tvåveckorsperiod med litet kallare väder gjorde att det frös till i vikarna. Det är också länge sedan vi fiskat eftersom det har varit ovanligt litet fisk i farten under senhösten. Ett flertal sälar har vistats i vattnen runt ön och vår fångst har varit därefter; dålig. När det äntligen blev så kallt att det gick att lägga ut nät passade mannen alltså på. Han har följt isläget och vädret noggrant och provat sig fram naturligtvis. Tre nät lade han under isen i viken för en knapp vecka sedan.
Förra vintern lade vi ut nät ena dagen och var tvungna att ta upp dem redan följande dag eftersom det lovades hårda vindar. Saldot i år är alltså snäppet bättre. Igår på söndagen var vi tillsammans och vittjade näten. Vädret var soligt och på land var det riktigt vårlikt. Isen hade blivit litet mörk men var ännu helt ok i fasthet.
Idag var föret ett helt annat. Under natten hade det kommit tre centimeter blöt snö. Landskapet var vackert men vi befarade det värsta med isen. Att vattnet stigit litet och det var vatten i stränderna är inte farligt utan helt naturligt. Det betyder inte ännu att isen skulle vara dålig.
Men väl ute på isen kunde vi konstatera att snön blött upp isens yta. Mannen provar isen med en gammaldags isbild, om han lyfter bilden och slår från knähöjd skall isen inte gå sönder på två slag. På notisen förr sade man att det var tillräckligt för att hålla häst om isen höll dessa två slag. Nu kan vi ju anta att männen var starkare förr, också min man som då var yngre och alltså orkade slå hårdare. Vilket alltså betyder att det kanske inte lönar sig att följa efter med häst där han går idag men jag vågar än så länge följa efter där han provat. Likaväl beslöt vi oss för att ta upp de två yttersta näten eftersom vi inte kan lita på att all snösörja ovanpå isen fryser till fast det skulle bli kallt ett par dagar.
Igår gick vi nära efter varandra på isen, idag höll jag mig på längre avstånd och mannen hade såväl ispikar som rep med sig, jag höll reda på andra ändan av repet. Nu kan nätet som blev kvar vara någon dag, fisk är det fortfarande inte mycket, några sik och en havsöring är fångsten så här långt. Med god tur blir det rejält kallt och isen fryser till igen, annars får vi ta upp också det sista nätet. Nog var det gott med fisk men så gott är det inte att det är värt att ta några risker för.
Förra vintern lade vi ut nät ena dagen och var tvungna att ta upp dem redan följande dag eftersom det lovades hårda vindar. Saldot i år är alltså snäppet bättre. Igår på söndagen var vi tillsammans och vittjade näten. Vädret var soligt och på land var det riktigt vårlikt. Isen hade blivit litet mörk men var ännu helt ok i fasthet.
Idag var föret ett helt annat. Under natten hade det kommit tre centimeter blöt snö. Landskapet var vackert men vi befarade det värsta med isen. Att vattnet stigit litet och det var vatten i stränderna är inte farligt utan helt naturligt. Det betyder inte ännu att isen skulle vara dålig.
Men väl ute på isen kunde vi konstatera att snön blött upp isens yta. Mannen provar isen med en gammaldags isbild, om han lyfter bilden och slår från knähöjd skall isen inte gå sönder på två slag. På notisen förr sade man att det var tillräckligt för att hålla häst om isen höll dessa två slag. Nu kan vi ju anta att männen var starkare förr, också min man som då var yngre och alltså orkade slå hårdare. Vilket alltså betyder att det kanske inte lönar sig att följa efter med häst där han går idag men jag vågar än så länge följa efter där han provat. Likaväl beslöt vi oss för att ta upp de två yttersta näten eftersom vi inte kan lita på att all snösörja ovanpå isen fryser till fast det skulle bli kallt ett par dagar.
Igår gick vi nära efter varandra på isen, idag höll jag mig på längre avstånd och mannen hade såväl ispikar som rep med sig, jag höll reda på andra ändan av repet. Nu kan nätet som blev kvar vara någon dag, fisk är det fortfarande inte mycket, några sik och en havsöring är fångsten så här långt. Med god tur blir det rejält kallt och isen fryser till igen, annars får vi ta upp också det sista nätet. Nog var det gott med fisk men så gott är det inte att det är värt att ta några risker för.
25 juni 2015
Bakom galler
Det har varit mycket diskussion om hjortdjur och fästingar på sistone i medierna. Idag rekommenderade någon forskare betesdjur, nöt och får eftersom de här skulle minska på mängden borrelia i fästingarna. Nå holmen kryllar av hjortdjur, mest vitsvanshjortar och sommartid betar väl uppemot hundra kreatur på samma holme. Inte har vi märkt av någon minskning av borreliafallen precis, snarare är det så att var och varannan granne har insjuknat. Hjortarna är inte det minsta skygga eller rädda för människor, de betraktar oss säkert som bra att ha då vi odlar så fin mat åt dem. För mig skulle de kunna utplånas på fläcken, jag skulle inte sakna vare sig dem eller deras fästingar. För att vi skall få ha endel av odlingarna ifred använder vi oss av nät.
Alla trädgårdsland, potatisåkern, äppelträd, bärbuskar och framför allt blomland och blommande buskar borde vara innanför nät. Hela nyttoträdgården omgärdas av ett 2,5m högt stängsel med el. På sommaren hjälper det rätt så bra men då frestelserna i landet blir för stora, dvs. grönsakerna börjar vara färdiga att skörda hjälper inte ens vallpojken. Vallpojken är dimensionerad för hästar och litet större areal än vad vi använder så elstötarna är rätt så kraftiga, men hjortarna tycks sluta bry sig i augusti ungefär.
Då grönsakerna kommer upp sätter vi ännu ett litet staket runt dem så att hararna inte ska göra så stor skada. Om det skulle vara strömavbrott och elstängslet ur funktion stoppar det kanske hjortarna litet också.
Blomlanden är ju inte i nyttoträdgården så de måste skyddas på andra sätt. Vissa blommor får av oförklarliga skäl vara mera ifred än andra. Vissa måste igen vara delikatesser för de blir alltid uppätna om de inte är utom räckhåll. En av mina favoritblommor är höstflox, den blommar så vackert och doftar ännu bättre. Den blir uppäten bums av hjortarna, tydligen är det deras favorit också. Jag kunde ju försöka satsa på blommor som inte är så populära men riktigt så långt har jag inte funderat ännu, jag vill ju ha av det som tilltalar mig också. Gräset försöker vi hålla kort för att inte behöva ha gummistövlar på oss överallt. Gummistövlar och kort gräs är bra i bekämpningen av fästingar, kulor och hårdare ammunition är inte helt fel det heller. Sent på kvällarna då jag står och skriker mig hes på gården i bara nattpajtun lyfter hjortna blicken och flyttar sig några meter medan hela hjorden av biffkor galopperar i skräck. Galet är det, eller galen är hon tycker säkert någon. Tur att grannarna vet att jag brukar hållas på egen gård och skrika om jag är så lättklädd.
Alla trädgårdsland, potatisåkern, äppelträd, bärbuskar och framför allt blomland och blommande buskar borde vara innanför nät. Hela nyttoträdgården omgärdas av ett 2,5m högt stängsel med el. På sommaren hjälper det rätt så bra men då frestelserna i landet blir för stora, dvs. grönsakerna börjar vara färdiga att skörda hjälper inte ens vallpojken. Vallpojken är dimensionerad för hästar och litet större areal än vad vi använder så elstötarna är rätt så kraftiga, men hjortarna tycks sluta bry sig i augusti ungefär.
Då grönsakerna kommer upp sätter vi ännu ett litet staket runt dem så att hararna inte ska göra så stor skada. Om det skulle vara strömavbrott och elstängslet ur funktion stoppar det kanske hjortarna litet också.
Blomlanden är ju inte i nyttoträdgården så de måste skyddas på andra sätt. Vissa blommor får av oförklarliga skäl vara mera ifred än andra. Vissa måste igen vara delikatesser för de blir alltid uppätna om de inte är utom räckhåll. En av mina favoritblommor är höstflox, den blommar så vackert och doftar ännu bättre. Den blir uppäten bums av hjortarna, tydligen är det deras favorit också. Jag kunde ju försöka satsa på blommor som inte är så populära men riktigt så långt har jag inte funderat ännu, jag vill ju ha av det som tilltalar mig också. Gräset försöker vi hålla kort för att inte behöva ha gummistövlar på oss överallt. Gummistövlar och kort gräs är bra i bekämpningen av fästingar, kulor och hårdare ammunition är inte helt fel det heller. Sent på kvällarna då jag står och skriker mig hes på gården i bara nattpajtun lyfter hjortna blicken och flyttar sig några meter medan hela hjorden av biffkor galopperar i skräck. Galet är det, eller galen är hon tycker säkert någon. Tur att grannarna vet att jag brukar hållas på egen gård och skrika om jag är så lättklädd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



