Förra vintern lade vi ut nät ena dagen och var tvungna att ta upp dem redan följande dag eftersom det lovades hårda vindar. Saldot i år är alltså snäppet bättre. Igår på söndagen var vi tillsammans och vittjade näten. Vädret var soligt och på land var det riktigt vårlikt. Isen hade blivit litet mörk men var ännu helt ok i fasthet.
Idag var föret ett helt annat. Under natten hade det kommit tre centimeter blöt snö. Landskapet var vackert men vi befarade det värsta med isen. Att vattnet stigit litet och det var vatten i stränderna är inte farligt utan helt naturligt. Det betyder inte ännu att isen skulle vara dålig.
Men väl ute på isen kunde vi konstatera att snön blött upp isens yta. Mannen provar isen med en gammaldags isbild, om han lyfter bilden och slår från knähöjd skall isen inte gå sönder på två slag. På notisen förr sade man att det var tillräckligt för att hålla häst om isen höll dessa två slag. Nu kan vi ju anta att männen var starkare förr, också min man som då var yngre och alltså orkade slå hårdare. Vilket alltså betyder att det kanske inte lönar sig att följa efter med häst där han går idag men jag vågar än så länge följa efter där han provat. Likaväl beslöt vi oss för att ta upp de två yttersta näten eftersom vi inte kan lita på att all snösörja ovanpå isen fryser till fast det skulle bli kallt ett par dagar.
Igår gick vi nära efter varandra på isen, idag höll jag mig på längre avstånd och mannen hade såväl ispikar som rep med sig, jag höll reda på andra ändan av repet. Nu kan nätet som blev kvar vara någon dag, fisk är det fortfarande inte mycket, några sik och en havsöring är fångsten så här långt. Med god tur blir det rejält kallt och isen fryser till igen, annars får vi ta upp också det sista nätet. Nog var det gott med fisk men så gott är det inte att det är värt att ta några risker för.
