Skitprat eller ekologiskt hållbara sanitetslösningar

Idag var det igen dagen då det var dags att städa efter all god mat som serverats i det här huset. Dasstömning alltså, det finns många som inte skulle hålla med mig men jag vidhåller att det är ett hedersuppdrag, riktig lyxgöra! Vi har som bekant inte innewc utan håller oss med dass bakom fähuset. Vi är fullt tillfreds med den här lösningen, det stör mig bara eventuellt då det är under -10 grader ute och mörka kalla nätter då man behöver ut.

Dasset eller skithuset som herrarna i huset säger är gammalt. Mitt drömdass skulle vara en sådan där nymodig komposterande sak som säljs för dyra pengar. Jag tror ändå att vi i sådant fall borde ha två för eftersom vårt är i bruk året om och komposteringsprocessen antagligen skulle avta något under vintern skulle ett inte räcka till. Två gånger en miljon eller åtminstone flera hundra lockar inte alls. Vi har i stället bytt ut systemet under bänken i det gamla dasset. En urinseparerande insats och i stället för den stora trälådan finns där nu en stor bunke med små avrinningshål i botten. Bunken står på några tegelstenar och innehållet hålls relativt torrt och luktar alltså inte så farligt. När bunken börjar bli full måste den ju tömmas och sedan får innehållet förmultna eller komposteras. Vi använder inte gödseln, det är ju fullt möjligt men känns inte direkt lockande, vi nöjer oss med att låta den bli mull som naturen får tillbaka. Kvävet i urinet är också fullgod gödsel om man späder ut det men också här får lupinerna och nässlorna ta del av näringen i stället för kökslandet. I vanliga fall sker tömningen en söndag när jag helt plötsligt blir varse att dasset är fullt. Påskannandag brukar också vara en lämplig dag. Jag brukar varje gång känna stor tacksamhet för att jag orkar sköta tömningen och tänka på den dag då någon annan blir tvungen att reda upp efter mig. Hittills har sonen fått vara med några gånger, jag vill att han skall förstå det fina i kretsgången, sätta värde på all mat vi stoppat i oss och inte bli rädd eller känna avsky för kretsloppets olika skeden.

Dasset blev tömt och städat också på insidan, hela proceduren är över för den här gången. Under bänken gömde jag en nästan tom tjärflaska med korken avskruvad, doften av tjära är så frisk att upplevelsen att gå på dasset steg ett pinnhål!

Remont - unghäst i skolning

Hela sommaren har gått i remontens tecken, ja på finlandssvenskt vis missbrukar vi ju ordet som egentligen betyder något helt annat än renovering vilket vi ju menar. Jag har fasat för dagen då rör-saneringen i stadslägenheten skulle komma igång. Veckan innan var ett enda packande och täckande av allt som fanns i kök och vardagsrum. Det mesta flyttade vi till sovrummen och sen började jag täcka in klädskåp och sängar och högar med saker och lådor. Att samtidigt leva i röran och fundera ut var vi behöver medan vi är i landsflykt och vad vi kan komma och hämta när vi behöver det, gav mig lindrigt sagt stress. Jag stressar över det mesta och oroar mig för det mesta - något jag definitivt behöver göra något åt, inför denna prövning hade jag ju litet orsak också till stress - tycker jag. Vi är lyckligt lottade och kan fly saneringen till en vän och arbetskamrats hem, att bo mitt i röran hade nog lett till magsår - minst. Under ett års tid har jag fuskat rejält med kost och speciellt med motion, i juni bestämde jag mig för att min hälsa är för viktig för att leka med. Försommaren är en tid då jag brukar ha mycket energi och det var läge för ändring i min stillasittande livsstil. På ön hinner jag röra på mig mycket mer och redan vanliga vardagssysslor kräver mer än att bara skyffla in en matportion i mikrougnen och sen sätta sig på soffan för resten av kvällen. Det var supersvårt i början av sommaren före semestern började, men sakta började också denna remont bita. Jag har promenerat, gymnastiserat och haft massor med extra energi åtminstone stundvis. Nu ligger utmaningen i att orka vidare då det blir mörkt och trist. Dubbla utmaningar alltså - får se hur det går!

Skugga och siesta

Det är högsommarvärme och den har varat i mer än trettio dagar. Det mesta kippar efter andan under dagens varmaste timmar. Det är 28 grader varmt inne och 30 grader ute i skuggan. I solen blir temperaturen på trappan över 40 graders sträcket. Det är skuggan som gäller. Kroppen skriker efter att få röra på sig men det är inte klokt att ta en promenad då det är som varmast. I morse när jag kom hem från promenaden slog det mig att nu blommar det mycket gula blommor. Solrosorna i åkern börjar slå ut.

Trappväggen är gul av blommor.

Gladiolerna har slagit ut vid växthuset.

Det blev dåligt med sommarblommorna på försommaren så dem förnyade jag och gissa vad det blev - jo gula krysantemer!

Nu gäller det bara att se det vackra och röra på sig då det är litet svalare. Vi tar siesta då det är som varmast och sitter i skuggan då vi är ute.