Vitsordet 10

Strålande solsken och svag vind, bara några få snöflingor på kvällskvisten. Det droppar från taket och det börjar bli bart på solsidan, inte bara vid husknuten utan överallt där solen kommer åt att värma. Stengången över Sund är ännu snötäckt och det finns is kvar men solsidan börjar bli bar.

Solglasögonen var ett måste på promenaden, solen reflekterar sig i snön och ljuset lyser upp även det mörkaste vrårna i sinnet. Nu skulle man bli rejält solbränd om man satte sig i solen. Jag nöjde mig med en timmes promenad och att annars vara ute och greja på litet.

 

Mannen hade fällt två små björkar på gården och låtit dem ligga på marken så att hararna skulle få äta av kvistarna. Vi plockade ihop veden och redan nu kliar det litet i fingrarna att få hugga upp den. För så här litet är det inte lönt att koppla i vedklyven så jag tänker njuta av att klyva för hand. Roligt att ha något att se fram emot. 

En promenad till stranden är ett måste. Det är roligt att följa isläget och se hur isen flyttar sig beroende på varifrån det blåser.

Räven hade trippat fram längs stranden. I en bergskreva hade den slintat på isen och helt rätt gett dagen och helgen vitsordet tio, eller napakymppi som finnen skulle säga.

Same procedure as last year

Nej det är inte nyår och miss Sophie och hennes butler det gäller, men liksom tv-programmet som sänds varje nyårsafton upprepas också den här proceduren. Varje vinter ser mannen ut träd som skulle lämpa sig som fågelholkar. Det får gärna vara en rutten gran. Dels är det onödigt att använda friska träd till fågelholkar, de går ju att använda till virke och spillet går att använda till ved. Dels är det lättare att holka ur ruttna träd. En del ruttna träd är delvis färdigt urholkade men de flesta behöver bearbetas litet. Att laga fågelholkar är en hobby, inte ett arbete, så det får också ta litet tid.

Där vi hade ut nät under isen för en månad sedan är det nu öppet vatten och man kan se och höra sjöfåglarna. Kniporna har inte lämnat skärgården helt den här vintern så de kommer att börja söka boholkar tidigt och då behöver holkarna göras tidigt också.

Motorsågen arbetar som en kniv i mjukt smör, det är ett nöje att se hur skicklig mannen är. Han sågar i den ruttna delen av trädet men lämnar den friska kanten kvar. Sen gör han likadant från den andra sidan av trädet och till sist slår han ut trädet med slägga. När alla holkar är ursågade radar han dem uppå varandra och bränner ur det sista. Det är viktigt att följa med så att det friska virket inte börjar brinna. Ett hål för fågeln att flyga in i holken behövs ju också och botten och lock, sen är holkarna färdiga att hängas upp.

Riktigt så långt är vi inte ännu, den här bilden är från ett tidigare år. Några dagars pyssel återstår innan vi är så långt, men det är samma procedur varje vårvinter.

Nying på gång - eller i brand

Allt sedan vi fällde de två stora gamla björkarna på gården har vi planerat att bränna bort de ruttna stockarna. Att göra ved av rutten björk som är en meter i diameter har inte känts lockande alls, speciellt när vedlidret är fullt och vi redan förvarat ved i skjulet bredvid som behövs för allt möjligt annat. Nej, ved var inte ett alternativ. En brasa skulle det bli. Det är något speciellt med att elda brasa ute, röken och värmen och att det blir ordning och reda när ris och skräp och papplådor brinner upp ja allt känns bra. Eftersom sommaren kom igång först i augusti och det var varmt och torrt länge ville vi inte då elda någon stor brasa. Vi väntade tills det skulle vara lagom väder och vind. Stockarna var upplyfta på varandra och eftersom de redan var ruttna blev de inte värre av att stå kvar och vänta på rätt tillfälle.

Nu är det vått i marken och inte blåser det mycket heller, litet snö på marken också. Lagom väder för brasa alltså.

När man planerade att övernatta i skogen, på jakt eller då man var på skogsarbete förr i stora världen (skogarna i mannens alla jaktböcker) gjorde man upp en nying, en eld av hela stockar som höll värmen hela natten. Nu har vi en nying i kalvgärde(å)n - den värmer fint. Inte för att jag tänker avstå från värmen under täcket i sängen i kammaren, nyingen får värma för kråkorna och rävarna som är ute på friarstråt i månskenet. Med våra stockar brinner nyingen två eller tre nätter så jag hinner ångra mig och sova ute en annan natt om jag vill.