Remont - unghäst i skolning

Hela sommaren har gått i remontens tecken, ja på finlandssvenskt vis missbrukar vi ju ordet som egentligen betyder något helt annat än renovering vilket vi ju menar. Jag har fasat för dagen då rör-saneringen i stadslägenheten skulle komma igång. Veckan innan var ett enda packande och täckande av allt som fanns i kök och vardagsrum. Det mesta flyttade vi till sovrummen och sen började jag täcka in klädskåp och sängar och högar med saker och lådor. Att samtidigt leva i röran och fundera ut var vi behöver medan vi är i landsflykt och vad vi kan komma och hämta när vi behöver det, gav mig lindrigt sagt stress. Jag stressar över det mesta och oroar mig för det mesta - något jag definitivt behöver göra något åt, inför denna prövning hade jag ju litet orsak också till stress - tycker jag. Vi är lyckligt lottade och kan fly saneringen till en vän och arbetskamrats hem, att bo mitt i röran hade nog lett till magsår - minst. Under ett års tid har jag fuskat rejält med kost och speciellt med motion, i juni bestämde jag mig för att min hälsa är för viktig för att leka med. Försommaren är en tid då jag brukar ha mycket energi och det var läge för ändring i min stillasittande livsstil. På ön hinner jag röra på mig mycket mer och redan vanliga vardagssysslor kräver mer än att bara skyffla in en matportion i mikrougnen och sen sätta sig på soffan för resten av kvällen. Det var supersvårt i början av sommaren före semestern började, men sakta började också denna remont bita. Jag har promenerat, gymnastiserat och haft massor med extra energi åtminstone stundvis. Nu ligger utmaningen i att orka vidare då det blir mörkt och trist. Dubbla utmaningar alltså - får se hur det går!

Änglavakt

De senaste dagarna har rusat förbi i en ryslig fart. På jobbet har det varit fullt upp och på hemmafronten har vi oroat oss för min gamla mormor. När man närmar sig 88 år och bor ensam hemma i ett stort hus kan det hända vad som helst. Mormor har fallit flera gånger under de senaste åren och klarat sig ganska bra i alla fall. För några år sedan bröt hon högra lårbenet, i lördags var olyckan framme igen och då bröt hon det andra lårbenet. Oron är stor när man inte bor nära och inte kan vara med. Mormor har alldeles underbara grannar som brys sig om och hjälper med mycket. Nu fick hon hjälp av dem att ringa ambulansen och komma till sjukhus. Som vanligt när man skulle behöva vara anträffbar är man inte det, jag var på arbete när hon hade försökt ringa mig. Vi talades vid först när hon var i ambulansen. Vi har varit oroliga för henne för att operationen är stor och hennes hälsa inte alltför stark. Till all tur hade hon änglavakt och klarade sig igenom operationen och är nästan sig själv igen. Min syster som bor närmast har fått sköta det praktiska med post och huset, tur att hon finns där nära. Mormor är opererad och har fått hjälp på sjukhuset. Nu får vi bara hoppas att rehabiliteringen går bra och att hon får tillbaka sin energi och styrka. Mormor är gjord av hårt stål, visst vet vi att ingen är här på jorden för evigt men inte vill vi mista henne riktigt ännu.