Efter några dagar med ryggskott har jag igen orkat greja litet. Efter att ha sovit en lång god natt var det skönt att vara ute i friska luften. Man ska ju inte lata sig om det finns något att göra. Dessutom är ogjorda arbeten otroligt energikrävande. På vår lista av ogjorda sysslor fanns ett arbete som vi skjutit på av än den ena orsaken, än den andra. Fähusvinden, eller fähustaket har varit uppbevaringsplats för diverse saker och en del virke. Allt som inte behövs borde så småningom tömmas därifrån. Virket väger och gamla tak är som gamla ryggar, de orkar allt mindre. På vinden fanns två gedigna stegar. Antagligen gjorda för takarbeten. Numera finns det ju stegar av aluminium som är mycket lättare och behändigare så de här behövs inte mera. Mannens styvfar som har gjort dem någon gång för länge sedan var en stor karl, han hade krafter. Vi hade fullt sjå att få ut dem och konstaterade att de är för gedigna för oss.

Vi har knappast krafter att få ut dem, än mindre lyfta dem mot någon vägg, gamla och ryggsjuka som vi är dessutom.Vi skrattade gott åt tanken att de är stora nog för att fungera som bår för oss båda, det är bara att ringa helikoptern så får dom bära båda på samma gång sa mannen. Om än gjorda av diverse virke är de ändå vackra, litet synd på dem är det ju men vikten på taket minskar avsevärt. Fähuset blir av med en börda.

Helgstämning

Det är så skönt med november. Mörkret ger ett lugnare tempo och det är omöjligt att hinna med lika mycket som under den ljusa sommaren. När en sommarkväll kan dra ut och jag hinner bada bastu först på sena kvällen kan jag lugna ner mig betydligt tidigare i höstmörkret. Idag passade vi helgen till trots på att jobba litet. När vi är två måste vi passa på att göra sådant som är krångligt att göra ensam. Dessutom kan det bli minusgrader och nysnö när man minst anar det. Det var traktorn som fick vinterkängor idag. På en sådan här ö är traktorn mycket viktigare att rusta än bilen. Blir det snö o halt gör man inte mycket utan traktor fast bilen skulle ha vinterdäck.

När man jobbar ute är arbetsställningarna inte alltid så trevliga men med litet fantasi och hjälpmedel går det bra.

Nu är det gjort o vintern kan komma. Vi har inte glömt att det är allhelgona och helg idag, nej vi har nog både tänkt på dem vi saknar och och haft dem framför oss. Svärmor skulle nog ha påpekat att det säkert hade funnits någon annan dag att jobba på samtidigt som hon skulle ha varit glad när arbetet väl var gjort. Jag kan inte annat än citera förriga prästen: Det är bättre att tänka på Gud medan man arbetar än att tänka på ogjort arbete i kyrkan. Arbetet var i vilket fall som helst gjort före kyrktid så kanske vi blir förlåtna...

Salig svärmor och min mormor saknar jag extra mycket. Båda starka men väldigt olika kvinnor av samma generation. Den ena från ett litet torp och den andra från en rätt välbärgad gård. Båda hårt arbetande kvinnor med jordbruk i blodet. De har lärt mig så mycket, speciellt om mig själv. Tänk att få vara en i ledet av kvinnor i släkten, vilken gåva!