23 nov. 2015

Ljus i november

Min blogg är ingen bildblogg. De foton som jag lägger upp är tagna med min mobiltelefon och kvaliteten därefter. Bilder säger ändå mer än tusen ord och är viktiga för mig.







Idag var det ljuset som talade till mig på promenaden och båtresan. Av månskenet lyckades jag inte få en vettig bild, fint var det ljuset också.

22 nov. 2015

Söndagsrutiner som botar

Grunden för all sjukvård är tvagning och renlighet. Det låter som något en sjuksköterska skulle ha sagt i slutet av adertonhundratalet. Jag minns ännu hur jag under sjukskötarstudierna läste om Florence Nightingale och hennes vakande över de sjuka i stora sjuksalar och hennes uppmaning att vädra i sjuksalarna och hur hon underströk renlighet över allt annat. I den värld vi lever i idag är smuts knappast den största orsaken till sjukdomar. Vår livsstil och våra levnadsvanor och kanske vårt flängande från den ena delen av landet till den andra eller från världsdelar till andra kan orsaka en hel del sjukdomsspridning. Det oaktat skulle denna sjukdomsspridning vara mindre om vi beaktade bättre handhygien. Cancer och hjärtsjukdomar rår nog inte handtvätt på. Förr sades det att det som inte bastu, sprit och tjära rår på blir döden. Jag tror speciellt på bastun.


Det är så skönt att sitta och svettas i värmen och all stress och alla eventuella bekymmer blir mindre där - det blir man ju själv också, litet mindre på vätska åtminstone. Det finns nog få så vilsamma saker som bastubad, speciellt i en vedeldad bastu. Jag njuter redan då jag bär in vattnet, att elda under grytan ger försmak. Ja fungerar säkert som Pavlovs hundar, jag börjar slappna av redan av röklukten. Från barndomen minns jag speciellt söndagskvällens bastu. Före skol- och arbetsveckan badade vi bastu så att alla skulle vara rena när vardagen kom. Efter bastun tittade vi på naturprogram och någon rolig amerikansk serie. Kvällstéet avnjöt vi mellan varven. Idag fick jag litet liknande känsla som då för länge sedan. Bastu och sedan Morden i Midsomer. Det är definitivt hälsofrämjande att bada bastu en söndagskväll. Mordutredningar med finurliga engelsmän likaså, efter några brutala mord känner man sig både pigg och livslevande.

21 nov. 2015

Konsten att göra projekt av ingenting

Vaknade med ett ryck i morse, det var fortfarande inte ordentligt ljust ute men eftersom jag var klarvaken tittade jag på klockan. Det om något fick det sista av sömnen att flyga till väders, klockan var halv tio. Jag vet inte när jag senast skulle ha sovit så gott och så länge. Gråvädret gjorde att jag inte heller hade lust eller ork att ta itu med något speciellt projekt, men det hade nog min äkta hälft. Projektet med boden är i full gång och han behövde några handtag för att flytta på några litet större attiraljer. Jag är inte lika duktig som han på att göra projekt färdiga så det har jag för länge sedan överlåtit åt honom. Jag sitter hellre och funderar ut nya projekt. Dagens stora projekt för mig har varit att njuta av vila och planera bastubad. Under dagen har det regnat, snöslaskat och blåst hårt. Det var litet ljust på förmiddagen men eftersom min förmiddag var mycket kort kom jag mig inte för att gå ut och utnyttja ljuset. Före det blev mörkt hann vi(läs jag) endast med ett besök till stranden, mannen hann med mycket mera. Det är obligatoriskt med ett besök till stranden om det blåser hårt, man måste ju kolla upp hur det står till där.


Efter middagen men före det blev beckmörkt kom jag mig äntligen ut på riktigt. Rustad med pannlampa och regnrock fick jag njuta av vinden och snöslasket. Nej, jag är inte ironisk, det var njutbart, huvudet blåste rent från damm och dimma. Efter promenaden var det sen dags att värma bastu och fortsätta njuta av att inte behöva göra någonting.

6 nov. 2015

Det duggregnade åtminstone inte

Ett av målen med ledigheten var att fiska. Det har vi gjort, med varierande framgång. I början på veckan blåste det västliga vindar, hela tiden lovade väderleksrapporten att det skulle vända mot nordväst. Nordväst är ogynnsamt på våra fiskeplatser men spågubbarna (-gummorna med) fick till all tur fel. Vi lade ut strömmingsnät och var mäkta glada för de sex-sju kilo vi fick. Det blev både stekt och halstrad strömming samt litet i salt. Sikfisket blev det sämre med, en ynklig sik i början på veckan, abboren på samma nät var större men en abborre är ju ingen tröst. Vädret har vackrat av under veckan och vinden svängt från varierande till svag sydväst.


Inte kunde vi ju låta bli att försöka fiska litet strömming till, de färska strömmingarna tog just slut igår kväll... Det har blivit molnigare och disigare samt lovats regnskurar men ganska litet så vi tog risken för att bli litet våta. Kvällen var verkligen vacker, en njutning. Morgonen är sedan en annan sak, jag är absolut ingen morgonmänniska och tycker absolut inte om att stiga upp i ottan, ännu mindre om att halvsovande sitta i öppen båt. På morgnarna fryser jag alltid och fukten gör det värre, att klåtta med vatten gör att man känner ruggigheten in i märgen. Det är ändå så varmt ute och i vattnet att man behöver få upp strömmingen relativt tidigt så att den inte skall bli mjuk och därför får jag tycka illa om vad som helt och snällt kravla mig med. Det ljusnade lagom tills vi var i stranden och var redan ljusan dag då vi kom tillbaka iland.


Det roliga i kråksången är strömmingsfångsten som igen blev hyfsad. Strömmingen är rensad och färdig och det började inte duggregna.


Nu sitter jag inne med en varm kopp te och brasa i köksspisen. När jag väl vaknat och blivit varm inombords börjar vi väl planera nästa fiskefärd - minnet är så kort.

4 nov. 2015

Att leva på hoppet

Nog har det varit vackert väder! Strålande sol och svag vind, hos oss har vi lä så det har nästan blivit litet svettigt i trädgården. Tidigare på hösten sålde en viss affärskedja mycket billiga blomlökar och jag kunde naturligtvis inte motstå frestelsen utan köpte ett sextiotal narcisser av olika slag. En hel kasse har alltså väntat på passligt tillfälle att bli planterade. Därtill fick jag en blandad kasse med tulpanlökar och narcisslökar av föräldrarna som köpt dem på en marknad i Holland. Tillsammans blev det gott om lökar att plantera. Litet spännande är det också eftersom föräldrarnas lökar kom blandade utan namn eller färganvisningar. Husgaveln och de blommor som växt där har varit ett bekymmer. Jorden är närmast sand och redan svärmor sade att det är onödigt att laga något blomland där för "där växer ingenting". Riktigt stämde det inte för pepparroten har trivts bra i husknuten. Litet av den lämnade jag kvar, fast bladen har hjortarna redan ätit för hösten så de syns inte på bilden.


Det är ju inte heller att rekommendera med blomland invid en husvägg på grund av fuktbildning. Blommande lökväxter vissnar ner snabbt och efter det kan man klippa området med gräsklippare så vi skall se om det lyckas. Jag lade ut lökarna i bänken så att de jag visste hur de såg ut kom i grupper, de okända narcisserna i egna grupper och tulpanlökarna litet sporadiskt bland de andra.



Hjortarna och sorkarna äter gärna tulpaner respektive tulpanlökar och jag hoppas att de får vara ifred om de är bland narcisserna och inte i en skild grupp. Sen var det ju bara att gräva och gräva och gräva och vattna och vattna och vattna. Ganska många gropar behövdes men vi får hoppas att det blir vackert invid väggen i vår.

2 nov. 2015

Nyfiken på Bellas kärleksliv

På tal om fynden i boden. De flesta av lådorna och skåpen var tomma men i en låda låg det papper som såg högst intressanta ut. Det var nästan som kärleksbrev. Litet suspekta var en del av dem eftersom det var så många namn inblandade och t.o.m mindre summor. Men ack så intressant. Av pappersbuntarna framgick vem som fått äran att vara far till Sessans, Bellas och Millas kalvar.  I somras när jag städade i fähuset tänkte jag på just de kor som stått där om vintrarna och hurudant liv de haft. Någon av dem var speciellt svårmjölkad och någon annan behövde lirkas litet extra med. Jag visste att inseminören regelbundet besökte torpet, eller rättare sagt fähuset, men det har aldrig blivit tal om det närmare.


För mannen var det inte så speciella papper vi hittade, han bara konstaterade att inseminören säkert var Riska. Eftersom han inte hade läsglasögon på sig fick jag bara snällt bekräfta uppgiften. Vilken fantastisk historia det finns just här. Jag kan se framför mig korna och hur viktigt inseminörens besök var - därav berodde ju hela årets mjölkproduktion, den enda fasta inkomsten. Nog lever vi i en värld som blivit främmande för verkligheten. Mjölken köper  i enliters tetran i affären, helt oberörda av hur kon levt och vad hon gått igenom. Här på torpet var det nog annat då det begav sig. Mjölken var värd sin vikt i guld. Jag är så tacksam för att jag åtminstone får snusa på hur det var då på den tiden då livets proportioner ännu var rimliga och djuren hade ett större värde än sällskapsdjur har idag. Visst är det fint med sällskapsdjur, men att på riktigt vara beroende av ett djur för sin överlevnad var nog en annan relation. Om relationen till sällskapsdjuret är beroende av lust måste relationen till korna ha varit en relation i nöd och lust.

1 nov. 2015

Det jag skulle ha slängt bort

Efter några månaders bloggpaus känns det som tiden är inne för att skriva något igen. Hösten har varit skön och varm och kompenserat för den något speciella sommaren. Först var det kallt och regnigt i två månader och sedan då det var dags för de flesta att återvända till arbetet blev det hett och bästa sommarhettan. Vädret har ändå aldrig varit av så stor betydelse för mig som inte ligger i solstolen om somrarna, ja inte gör jag ju det nu heller förstås. Det kunde jag i och för sig göra eftersom jag avnjuter litet semester. På semestern kan man göra så mycket annat. Vila ut sig är väl huvudmålet genom att sova, röra sig i naturen, fiska och litet städa också. Idag har vi söndagen till trots börjat med det sista, dvs. städa. Vi tog itu men ett projekt som fått vänta längre än lovligt - boden. Ni vet platsen dit man för allt som kan vara bra att ha men man inte har användning för just nu. Vi har en bod modell större och det är inte bara vi utan också tidigare generationer som fört dit ett och annat. På en ö med litet haltande sophantering är det inte så lätt att slänga saker så det kräver sortering att komma fram till vad som kan brännas, vad som behöver föras till återvinning och vad som skall föras bort från holmen. En del kan man ju återanvända själv också. På åttiotalet förnyades köksskåpen i torpet. De tidigare var också återbruk, svärmors systers gamla skåp.


Till boden hade de förts för att eventuellt användas någon gång. Nu bestämde vi oss för att bränna skåpen...men så kom mannen på att se efter hur lådorna var gjorda.


Gediget hantverk, nog kunde de väl ändå gå att använda åtminstone i verkstaden, lådor är ju alltid bra att ha. Sagt och gjort, han sågade loss delen med lådor och jag torkade hastigt av dem, en lådhurts blev resultatet.


Jag intresserade mig mera för innehållet i lådorna, spännande fynd där också men mera om det en annan gång. Mitt i allt städandet blev vi hungriga, att fixa snabblunch är inte min grej, en rejäl paus i städandet fick det bli och potatisgröt, mums!