Grönt är skönt

Vi har fortfarande julgranen inne. Nu tycker ni nog att vi är litet tokiga. Ni har alldeles rätt och det börjar vara på tiden att ni får reda på hur det står till, vi är nog litet speciella. Men vi är inte ensamma, åtminstone inte i vår by. Vi är tre grannar som alla har julgranen inne.

Svärmor hade gärna granen inne över sin födelsedag den 22 januari. Om granen fick gröna skott kunde hon ha den längre än så. Hon tyckte det blev så mörkt i köksknuten när granen kastades ut. I skrivande stund har jag just klätt glittret av granen, bollarna och tomtarna åkte ner i sin låda för två veckor sedan. Nu återstår bara ljusen och toppstjärnan. De får vara kvar tills granen åker ut. När det sker är ännu oklart, det känns liksom inte rätt att kasta ut den i kylan med sina nya ljusgröna skott. Men som sagt är vi inte ensamma om att ha granen inne. Grannarna bjöd på kaffe idag och deras gran är fortfarande klädd, grön och fin. Likaså den tredje grannen, där har granskotten växt sig lika fina som hos oss. När vi saknar köpcentra och biosalonger besöker vi i stället varandra för att beskåda och beundra varandras julgranar. Varje gång är jag lika övertygad om att vi har den vackraste - åtminstone på vår sida landsvägen!

Vitt och vackert

Stormen kom men till all tur blåste det inte så hårt som väderleksprognosen lovade. Det var milt nästan hela natten och kölden kom först på morgonen. Snön fastnade tung på träden och landskapet är vackert. Eftersom det var fuktigt på kvällen har snön målat träd och väggar. Verandan är inpyrd på ett otroligt vackert sätt.

I cm har det kanske kommit 5-6 cm snö, inte mer, mer behövs inte heller. Nu klarar vi oss utan att gubben skall behöva ge sig ut och ploga landsvägen. En tur med bilen gjorde vi för att kolla läget, det går bra att komma fram och alla som behöver åka idag skall nog klara sig ner med sina bilar till båten. Vårt väglag fungerar så att vägunderhållet sköts bara vid behov, användarna på vintern är ju inte så många och den som rör sig på vägarna vet att ta det försiktigt. Om plogningen skulle skötas lika automatiskt som i tätorterna så att vägarna plogas så fort det kommer några enstaka centimeter snö skulle vägunderhållet bli oskäligt dyrt. Här sköts det med liten fördröjning och så att den som behöver åka iväg en viss tid eller kommer en viss dag hör sig för om väglaget. På ett eller annat sätt kommer man nog fram! Nu njuter vi av vinterlandskapet, snart blir det milt och grått igen.

Favoritpromenad genom frusen by

Idag har det varit min favoritdag. En dag med favoritväder, på favoritön, utan måsten. Väderleksrapporten hotar med storm och oväder men ännu är det lugnt. Två minusgrader, nästan vindstilla, ingen nederbörd. Marken är bar frånsett några vita snöflingor på det röda gruset. Efter en stor portion av min favorityoghurt med torkad aronia, sötrönnbär och mysli var det dags för en skön promenad. På min favoritväg.

En vän som tyvärr inte lever längre vurmade för powerwalk, alltid då jag kommer av mig och saktar farten hör jag henne skojfullt mana på mig. Hon var ett energiknippe utan like och jag är glad att jag fick lära känna henne före hon dog alltför ung. Minnena lever ändå kvar och livet fortsätter. Luften idag var perfekt för en rask promenad, halkan är som bortblåst.

Jag gick från oss över Minne-bron upp till byn, och vidare till förbindelsebåts-stranden. På tillbakavägen slog det mig att den vackra byn var tom på folk. Husen stod som förstelnade eller fastfrusna i sina vackra trädgårdar. För det mesta är det alltid någon som är hemma men idag var det folktomt. Vi som bor litet utanför byn är flera så helt tomt är det inte på holmen ens mitt i vintern. De flesta hus mitt i byn är sommarbostäder så det händer sig att den är tom ibland, dock sällan. På sommaren är så gott som varje hus befolkat och man känner sig nästa litet påtittad om man promenerar genom byn. Idag fick jag gå helt i fred igenom min by. Egentligen har jag ju inte rätt att kalla den min by då jag endast har vistats på ön i 25 år men det struntar jag i, här trivs jag, den är min favorit!

Högvatten och hårda vindar

Den vita och lagom kalla julvädret blev milt till nyåret. Idag vaknade vi till årets första storm. Under natten kunde man höra regnet smattra mot fönsterrutorna och all snö har regnat bort. Vinden susar och lär skall bli uppemot 21m/s. Hård vind från norr brukar betyda högvatten först, efter ett tag "blåser" vattnet ut till havs igen. Om det är hårda sydliga vindar blir vattnet ofta högt en längre tid.  Efter morgonkaffet bestämde vi oss för att gå ner till stranden och kontrollera läget. Det är alltid bra att ha koll över båthuset när havsvattnet stiger. Om någon dörr gått upp och står och slår kan skadorna bli onödigt stora. Det är liksom roligare att lägga redskap och bunkar på hög före de ligger runt i viken än att försöka bärga dem efter stormen. Att vattnet stigit visste vi redan av sjörapporten i morse men det blir sådär lagom konkret när man kommer ner och ser att en bit av strandvägen ligger under vattnet.

För det mesta ligger båthuset över vattenranden. Det brukar vara en 15-20cm rum mellan brädfodringen och vattnet, nu är det rejält upp på väggen. Den inre bryggan är nätt och jämnt under vattnet.

Tur att båten ligger på land, något fiskeväder är det ju inte heller att harmas på. Dessutom har vi det så fint att fisken kom hem rensad och fjällad igår. En god vän hade fiskat och erbjöd oss fisk, vilken klok människa skulle tacka nej till färsk fisk, inte vi inte. Nu får vi bara hoppas att stormen går förbi utan att göra någon större skada eller orsaka strömavbrott.