23 aug. 2014

Skitprat eller ekologiskt hållbara sanitetslösningar

Idag var det igen dagen då det var dags att städa efter all god mat som serverats i det här huset. Dasstömning alltså, det finns många som inte skulle hålla med mig men jag vidhåller att det är ett hedersuppdrag, riktig lyxgöra! Vi har som bekant inte innewc utan håller oss med dass bakom fähuset. Vi är fullt tillfreds med den här lösningen, det stör mig bara eventuellt då det är under -10 grader ute och mörka kalla nätter då man behöver ut.


Dasset eller skithuset som herrarna i huset säger är gammalt. Mitt drömdass skulle vara en sådan där nymodig komposterande sak som säljs för dyra pengar. Jag tror ändå att vi i sådant fall borde ha två för eftersom vårt är i bruk året om och komposteringsprocessen antagligen skulle avta något under vintern skulle ett inte räcka till. Två gånger en miljon eller åtminstone flera hundra lockar inte alls. Vi har i stället bytt ut systemet under bänken i det gamla dasset. En urinseparerande insats och i stället för den stora trälådan finns där nu en stor bunke med små avrinningshål i botten. Bunken står på några tegelstenar och innehållet hålls relativt torrt och luktar alltså inte så farligt. När bunken börjar bli full måste den ju tömmas och sedan får innehållet förmultna eller komposteras. Vi använder inte gödseln, det är ju fullt möjligt men känns inte direkt lockande, vi nöjer oss med att låta den bli mull som naturen får tillbaka. Kvävet i urinet är också fullgod gödsel om man späder ut det men också här får lupinerna och nässlorna ta del av näringen i stället för kökslandet. I vanliga fall sker tömningen en söndag när jag helt plötsligt blir varse att dasset är fullt. Påskannandag brukar också vara en lämplig dag. Jag brukar varje gång känna stor tacksamhet för att jag orkar sköta tömningen och tänka på den dag då någon annan blir tvungen att reda upp efter mig. Hittills har sonen fått vara med några gånger, jag vill att han skall förstå det fina i kretsgången, sätta värde på all mat vi stoppat i oss och inte bli rädd eller känna avsky för kretsloppets olika skeden.


Dasset blev tömt och städat också på insidan, hela proceduren är över för den här gången. Under bänken gömde jag en nästan tom tjärflaska med korken avskruvad, doften av tjära är så frisk att upplevelsen att gå på dasset steg ett pinnhål!

2 kommentarer:

  1. Där har du rätt, at tömma dass är inte så äckligt alls - det har vanligen redan börjat bli mull, och luktar inte så mycket heller. Det är ett nöje att sprida bra kmoposterad dass-gödsel åt buskar, rosor och perenner på våren! Det är något så naturligt i den, att allt man har ätit blir jord igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller absolut med dig, så mycket måste vi bevara kontakten till vårt biologiska jag att vi inte äcklas av något så naturligt. Komposten passar säkert utmärkt när den är väl brunnen, så långt har jag bara inte ännu kommit i verkligheten bara i mina tankar, jag skall bättra mig.

      Radera