Doft av trä och kåda

Träden vi fällde bakom skjulet på hösten var fina friska granar. Ett par av dem var dessutom raka. Egentligen hade vi inte tänkt såga virke för vi har inget akut projekt där vi skulle behöva det men eftersom träden var så fina gjorde vi det ändå. Det finns en såg på holmen och mannen har förr ofta varit och sågat där, det är så behändigt att inte behöva skicka iväg stockar någon annanstans. Stockar skickar man ju inte på posten utan behöver frakta på traktorsläp med båt härifrån och sedan tillbaka igen.

Då man sågar med en mindre fältsåg är det bra om man kan vara med och hjälpa till, en person får det svettigt om han skall fixa det själv.

Det behövs helst tre personer. En som sköter sågverket, en som riktar stocken från aktersidan och en som tar undan virket och radar det på släpvagnen. Jag har varit med ett par gånger förut och eftersom jag är ovanast får jag vara den som tar undan virket. Litet motion och kåda på handskarna får man men jag är mer än nöjd med den rollen eftersom det är minst oljud och man får hålla i de alldeles pinfärska virket. Det är så vackert! Det allra finaste den här gången blev de 10" breda bräderna, en fröjd för ögat.

Sen blir det ju en hel del ytor, eller bakar som vi säger när man sågar. Det är ypperlig sommarved, den torkar fort och kan ofta brännas redan samma höst. Vi har som bekant rätt så gott om ved så vi beslöt att ge bort ytorna till en äldre dam som inte själv kommer till skogs mera. Skulle vi ha haft rum för veden skulle vi utan vidare själv använt den, nu blev det bäst så här, en win-win situation alltså. Vi sorterade virket och ytorna på två släpvagnar, på den som vi körde hem fanns ytorna och tallvirket. Först åkte vi hem med virket och sedan iväg med ytorna till vår vän. Mera om tallvirket en annan gång...