Helgstämning

Det är så skönt med november. Mörkret ger ett lugnare tempo och det är omöjligt att hinna med lika mycket som under den ljusa sommaren. När en sommarkväll kan dra ut och jag hinner bada bastu först på sena kvällen kan jag lugna ner mig betydligt tidigare i höstmörkret. Idag passade vi helgen till trots på att jobba litet. När vi är två måste vi passa på att göra sådant som är krångligt att göra ensam. Dessutom kan det bli minusgrader och nysnö när man minst anar det. Det var traktorn som fick vinterkängor idag. På en sådan här ö är traktorn mycket viktigare att rusta än bilen. Blir det snö o halt gör man inte mycket utan traktor fast bilen skulle ha vinterdäck.

När man jobbar ute är arbetsställningarna inte alltid så trevliga men med litet fantasi och hjälpmedel går det bra.

Nu är det gjort o vintern kan komma. Vi har inte glömt att det är allhelgona och helg idag, nej vi har nog både tänkt på dem vi saknar och och haft dem framför oss. Svärmor skulle nog ha påpekat att det säkert hade funnits någon annan dag att jobba på samtidigt som hon skulle ha varit glad när arbetet väl var gjort. Jag kan inte annat än citera förriga prästen: Det är bättre att tänka på Gud medan man arbetar än att tänka på ogjort arbete i kyrkan. Arbetet var i vilket fall som helst gjort före kyrktid så kanske vi blir förlåtna...

Salig svärmor och min mormor saknar jag extra mycket. Båda starka men väldigt olika kvinnor av samma generation. Den ena från ett litet torp och den andra från en rätt välbärgad gård. Båda hårt arbetande kvinnor med jordbruk i blodet. De har lärt mig så mycket, speciellt om mig själv. Tänk att få vara en i ledet av kvinnor i släkten, vilken gåva!

Att vara tyst

Jag borde lära mig att vara tyst. Att hålla mun. Att inte prata så mycket. Jag har lätt för att tycka och tänka en hel massa - men jag borde nog begrunda mera och prata mindre. Vi har från jobbet varit på tyst retreat i två dagar. Det var program med allt från antigymnastik till meditationer och bönestunder. Mycket god mat, bastu och tid att tänka var det också. Lägergården ligger naturskönt i Åbo skärgård och landskapet påminner litet om skärgården där vi har torpet. Vädret var uselt på morgonen då retreaten började, de hade kommit 5cm snöslask under natten så det var halt och vått men det hade slutat slaska så det förblev disigt och grått. Vädret lockade inte mig till några promenader fastän jag förberett mig och tagit med både kängor och utekläder. Jag valde att vila på rummet, läsa eller handarbeta mellan de fasta programpunkterna. Meditationerna var en ny erfarenhet för mig. Visst har jag varit på retreat under studietiden och då också varit med om retreat men man hinner glömma så mycket på tjugo år. Det var inte alls svårt att vara tyst och sitta stilla. Det var bara skönt, allt emellanåt fick jag söka koncentrationen på nytt och samla min tankar, men det var också skönt att låta tankarna flyga och vandra fritt.

Det blev ett fasligt hössel då tystnaden bröts, vi är ett arbetslag med många pratglada människor och det märktes att vi hållit igen i nästan två dagar. Erfarenheten av retreaten var fin och givande. Jag upplever ändå att jag inte behöver dra mig undan särskilt ofta för att tänka djupa tankar. Monotont kroppsligt arbete är för mig meditation, vedarbete, rodd, promenader, potatisupptagning och mycket mer. Om jag får göra detta arbete tillräckligt ofta mår jag både själsligt och kroppsligt bra. Jag tror att jag har relativt gott omdöme och kan nog för det mesta välja vad jag häver ur mig men visst blir jag irriterad på mig själv när jag säger och tycker så mycket.