Med gott minne kan man lära sig spå väder

Det tycks som om allt här i livet går i cirklar och återkommer med mer eller mindre jämna mellanrum. Åren går och årstiderna växlar, varje årstid har sina sysslor, de flesta upprepas flera gånger men åtminstone varje år. Potatisen sätts i marken och då den växt sin tid tas den upp, ogräset växer och rensas bort, gräset växer och klipps och växer och klipps igen. Fåglarna söker boplats och lägger ägg och ruvar och ungarna kläcks och ungarna lär sig flyga. Varje år runt midsommar brukar det vara dags att ta in veden, hör och häpna, i år har vi ingen ved att ta in! På vedbacken ligger det på sin höjd två skottkärrslass med bakar som skall användas som sommarved. Så här i vedkärrningstider brukar också getingarna bygga bo. För det mesta hittar vi ett eller flera bon i vedhögen. Ibland hittar getingarna på att bygga bo i något bodtak eller förråd och då man hittar bona blir man alltid lika överraskad och förskräckt. Jag har en naturlig respekt för getingar och vill inte ha dem i hus med mig. Bona skall ner och bort så att man inte behöver rycka till av rädsla när man går in någonstans och får ilskna getingar efter sig. I år tycks det som om bona är flera än vanligt, större än vanligt och högre upp än andra år.

I vanliga fall har vi upptäckt bona då de har varit i storlek med ett hönsägg, ibland har de varit större. Igår upptäckte vi ett bo eller egentligen en ingång till ett bo i dasstaket. Ljudet av surrande getingar har funnits nära och det har tagit mig ett-par dagar att lista ut var boet fanns. Det var bara att ta fram stegen och klättra upp och förgifta eländet genom en springa mellan takplåtarna. Det boet och de getingarna hör till gårdagen, idag upptäckte mannen ett bo i boden, mellan en gammal upphängd hetekasäng och väggen. Trafiken var livlig på dagen, till kvällen har det lugnat sig litet. Också här började vi smida mordiska planer. Fram med giftburken och så var det "bara" att sticka in armen mellan sängen och väggen med morvapnet laddat.

Nu kom jag inte åt att spruta så exakt mot getingboets öppnings så det kan hända att proceduren behöver upprepas. Boet var delvis fast i hetekan så det gick inte att lyfta undan den för att komma bättre åt. Får se i morgon hurudan trafik där är och om det behövs fortsatta åtgärder. Direkt roligt är det ju inte att agera mördare men alternativet att undvika boden eller ännu värre dasset en hel sommar känns inte heller så värst bekvämt. Nu gäller det bara att försöka komma ihåg i höst att årets bon byggts högt uppe. Enligt gamla Skarpängen, mannens morfar Eliel var det ett tecken på att det var mycket regn att vänta, antagligen var det sensommaren och hösten som skulle bli regnig då. Får alltså se om tecknen håller sträck eller om det bara är skrock. För det mesta hade de gamla goda tecken eftersom de inte hade moderna meterologer att ty sig till. Ännu bättre skulle det ju vara om man kunde komma ihåg det till nästa sommar när man hittar getingbon och själv kan göra en jämförelse. För ett som är säkert är att vi hittar något eller några getingbon nästa sommar också, i vedkärrningstider.