3 aug. 2017

Allt har sin tid

Allt har sin tid. Högsommaren har övergått till sensommar och skördetid. Bären på vinbärsbuskarna börjar mogna, krusbären har jag nästan ätit upp direkt från busken, de är så söta och goda. Tomaterna i växthuset och slanggurkorna i verandan räcker för husbehov.


Vi har väntat på frilandsgurkorna, den kalla försommaren har gjort att de har varit sena som allt annat men nu finns det av dem också. Visst skulle vi ha kunnat köpa av dem och fuska litet men det är något speciellt med att vänta på egen skörd. Inte smakar nypotatis heller speciellt gott till nyår eller hur?


Enligt min salig svärmor fanns det bara ett rätt sätt att skala gurkorna på. Från blomändan, annars skulle de vara beska sa hon. Beska kan de väl vara ändå men det är alltid roligt att minnas hennes ord och vanor.

Min mandolin är nog det köksredskap som ger mig mest glädje. I ett nafs är gurkorna i skoivor. Man får passa på att fingrarna inte slinker med. Det kom något slag av fäste med mandolinen som skall skydda fingrarna men jag tycker det bara är bökigt så det ligger i någon låda.


Lagen till gurkorna blandar jag litet på högt, en del socker och en del ättika och kanske två delar vatten. Lagen blandar jag i samma kärl som jag skivar gurkorna i, den rör jag en liten stund tills sockret har smält. Finklippt dill i lagen blir också gott.


Sen är det bara att låta gurkorna vara en natt i kylen. Sen är världens godaste smörgåspålägg färdigt att äta. Rågbröd, smör och gurkan, mums. Ja det går ju att ha det som tillbehör till middagen också, om det finns kvar något då. Nu njuter vi av just det här i morgon något annat. Att ta till vara och lägga in och frysa är ju bra men det är något speciellt med att äta det som hör årstiden till.

2 kommentarer:

  1. Mums!
    Du fick en tacksamhet-utmaning på Saaripalsta :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är gott! Tacksamhet är aldrig fel, det borde jag öva mera :)

      Radera