Lyxproblem

Det ena leder till det andra och till sist blir det en räcka av händelser som är beroende av varandra. Då gäller det bara att börja nysta i en ända och kämpa på tills den ursprungliga avsikten blir uppnådd. Allt våra problem är lyxproblem så om du inte känner för att läsa om annat än riktigt viktiga saker så kan du sluta läsa nu. Vi har el till bastun - riktig lyx alltså, möjlighet till lampor och elvärme etc. Det lilla bekymret är att elen är luftburen, ledningen går från bostadshuset via fähuset till bastubyggnaden. Vi har flera stora träd på tomten och dessa stora träd är så gamla att det börjar bli dags att avverka en del av dem för att det inte skall hända större olyckor, träd kan ju falla och det vill vi undvika. Vi har väntat länge med projektet eftersom det är stort och besvärligt. Den ena björken som nödvändigtvis måste bort står bredvid skjulet och el-ledningen till bastun. I sommartorkan tappade den en stor gren som naturligtvis föll på el-ledningen. Till all tur hände inte något värre då än att vi fick allt fixat och el-ledningen tillbaka upp i stolpen. Släkt och vänner hjälpte till och problemet var över på en kort stund. Vi blev ändå varse möjligheten att hela björken ramlar - usch vilken rysare det skulle bli! För att få ner björken behöver vi få el-ledningen bytt till en jord-kabel, alltså måste vi gräva ner en sådan. Grävskopa tänker ni nu, men nej, inte vi(läs gubben), det blir lätt besvärligt ute på en ö. Ett litet projekt bara, ungefär 100 meter, ganska stort tycker vi andra. Gubben planerar och funderar, jag är glad att jag inte behöver tänka ut allt som behövs, jordkabel, uttag, lampor, fördelningsdosor, vad är det?

Ännu gladare är jag för att sonen är ung och stark. Gubbens sjuka och skadade handleder tål inte grävarbetet så sonen och jag delar på grävandet. Jag får ta till all viljekraft jag har och litet envishet, sonen tycks inte behöva anstränga sig så mycket för att få sin del gjort. Han uppmuntrar och manar på mig så att jag skall orka när svetten lackar. Ännu återstår en tredjedel av diket att gräva men jag är glad att det är min familj som jobbar med det här projektet. Vi är ett bra team vi tre. Planering, styrka och envishet, allt som behövs. Riktig lyx alltså!

Hård blåst

Den ostliga vinden blåser hårt. Väderleksrapporten lovade upptill 16 m/s. Torpet ligger på en kulle i kanten av gamla åkrar som vuxit fast. Hela området kallas Ängarna. Ännu för några år sedan var åkrarna nästan fastvuxna av björkar som växte så tätt att det nästan var omöjligt att promenera igenom slyet. Numera betas ängarna av biffkor under somrarna och landskapet är betydligt öppnare. Bonden som äger korna och arrenderat ängarna har förbundit sig att återställa gamla betesmarker och har nu låtit fälla björkslyet. Vi är glada för det öppna landskapet men så här på vintern märker man hur mycket skydd slyet gav för hårda vindar. Ett gammalt hus som har sina skavanker reagerar på vinden genom att knaka och vissla. När man sitter inne och har eld i spisen gör det inget, det är bara att sätta i mera ved tills muren blir varm och skön, då hålls värmen dräglig till morgonen också. Vid riktigt kallt väder och hård blåst sjunker värmen men då slår våra elbatterier på så att det inte blir kallare än 16 grader inne. Det är kanske lyx men den lyxen vill vi unna oss.