Sotargöra

Då vi eldar med ved är det extra viktigt att sota spisen och skorstenen. Sotaren brukar vi ha en gång per år på sommaren då han gör en runda på ön och sotar hos både fast bosatta och sommargäster. Eftersom vi eldar varje dag, då det är kallt har vi ibland eld i spisen nästa hela tiden, räcker en sotning per år inte till.

I spisen samlas sot runt ugnen och de inre delarna. Det märks bra att det börjar dra dåligt och är svårare att få eld. Torpet är litet och vedspisen räcker näsan till att värma hela stugan med så den är viktigt att den fungerar som den skall.

När det smutsiga arbetet är gjort brinner det bra igen och blir skönt och varmt i stugan. Ett nytt rost måste vi skaffa då det gamla bränts sönder, det blir att söka för det är inte så lätt att få fram delar till en äldre spis. Ännu är det ingen panik men till nästa vinter måste vi ha ett nytt.

Hård blåst

Den ostliga vinden blåser hårt. Väderleksrapporten lovade upptill 16 m/s. Torpet ligger på en kulle i kanten av gamla åkrar som vuxit fast. Hela området kallas Ängarna. Ännu för några år sedan var åkrarna nästan fastvuxna av björkar som växte så tätt att det nästan var omöjligt att promenera igenom slyet. Numera betas ängarna av biffkor under somrarna och landskapet är betydligt öppnare. Bonden som äger korna och arrenderat ängarna har förbundit sig att återställa gamla betesmarker och har nu låtit fälla björkslyet. Vi är glada för det öppna landskapet men så här på vintern märker man hur mycket skydd slyet gav för hårda vindar. Ett gammalt hus som har sina skavanker reagerar på vinden genom att knaka och vissla. När man sitter inne och har eld i spisen gör det inget, det är bara att sätta i mera ved tills muren blir varm och skön, då hålls värmen dräglig till morgonen också. Vid riktigt kallt väder och hård blåst sjunker värmen men då slår våra elbatterier på så att det inte blir kallare än 16 grader inne. Det är kanske lyx men den lyxen vill vi unna oss.