Nässlor är mitt stora gissel. Blomrabatten under boden ligger där dynghopen var då för snart hundra år sedan, jorden är porös fin och nässlorna trivs bra. Först klipper jag ner de brännande asen, sen tar jag spaden och till sist gäller det att skaka bort mullen från de stora gula rötterna. Med spaden kantar jag rabatten och mitt sinne för ordning blir tillfredsställt av att kanterna blir raka och fina. Under nässlorna mot den stora stenen trivs pissmyrorna eller etermyrorna som det heter på fint språk. Här gäller det att vara snabb så att kräken inte hinner upp för handskarna och bits. De stackrarna får varje gång lika bråttom att bära bort sina ägg till en tryggare plats, litet synd om dem är det men när jag nu en gång för alla har bestämt mig för att det här är mitt blomland och inte en myrstacke.
Jag har en viss förkärlek för ogräs, eller rättare sagt för att dra och riva upp ogräs. Ett par gånger varje sommar försöker jag rensa i rabatterna och tro det eller inte det är ett nöje. Mina rabatter är inte många och inte heller stora, det är kanske därför jag tycker det är roligt att rensa i dem. På en timme eller två får jag ordning på den största, kanterna ansade och någon blomma flyttad. Blir det något mellanrum mellan perennerna brukar jag så sommarblommor där. Litet blåklint eller eterneller ser vackrare ut än ogräs.
Efterhand har växterna i rabatten blivit flera och endel trivs fint fast det är sol hela dagen, torrt och utsatt för vind. Här bestämde jag mig för att prova om lavendeln också skulle trivas. Får se om den får vara kvar eller om de blir hjortmat.
