Oj vad tiden rusar. Jag tycker det var alldeles nyss jag drömde om allt jag skulle så och plantera och nu har jag sått och satt som en besatt. Flera av mina experiment har lyckats. Spenaten jag sådde på frusen jord i slutet av februari har jag skördat det mesta av också. Tomaterna och chiliplantorna har kart, det tar länge tills de är skördeklara men rädisorna är nu som bäst.
Alla potatisarna är i jorden. Vi brukar egentligen hålla oss till en tidig potatissort Timo heter den. Den är mycket tidig och god, nackdelen är att den växer sig väldigt stor och då den blir äldre drabbas den ofta av sjukdomar. Nu har vi hört ryktas att sorten kanske inte längre skall säljas som utsäde. Det skulle vara synd men vi resonerar som så att det säkert finns andra helt goda sorter. Om de trivs på våra sandjordar är sedan en annan sak. Vi fick två nya sorter att prova via en vän som hade blivit erbjuden dem av ett företag. Sorterna heter Colomba och Annabelle. Colomba såg rund och vit ut, Annabelle var avlång och gulare. Vi satte dem på påskannandag och täckte dem med två lager fiberduk. Det har varit kallt länge i vår så det tog ett tag före potatisen kom upp och tur var ju det med tanke på kylan. Det verkar som att de klarade kylan bra, några riktigt små skador på blasten blev det efter de kallaste nätterna men plantorna har återhämtat sig bra. För ett par veckor sedan var det dags att mylla på potatisen för att ge den mera jord runt fötterna och för att rubba ogräset. Nu kan man redan skönja de första blomknopparna. Det är två veckor till midsommar så vi får se om vi får skörd till dess. Timo borde leverera men de nya sorterna vet vi inte med ännu.
Det är härligt att se hur allt växer och det är härligt att gå ut i egen åker eller eget växthus och plocka grönsaker till smörgåsarna. Oj vad jag njuter!
En blogg om funderingar i vardagen, trädgården, torpet, skärgårdsliv och fiske till husbehov.
Visar inlägg med etikett Njutning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Njutning. Visa alla inlägg
11 juni 2017
21 nov. 2015
Konsten att göra projekt av ingenting
Vaknade med ett ryck i morse, det var fortfarande inte ordentligt ljust ute men eftersom jag var klarvaken tittade jag på klockan. Det om något fick det sista av sömnen att flyga till väders, klockan var halv tio. Jag vet inte när jag senast skulle ha sovit så gott och så länge. Gråvädret gjorde att jag inte heller hade lust eller ork att ta itu med något speciellt projekt, men det hade nog min äkta hälft. Projektet med boden är i full gång och han behövde några handtag för att flytta på några litet större attiraljer. Jag är inte lika duktig som han på att göra projekt färdiga så det har jag för länge sedan överlåtit åt honom. Jag sitter hellre och funderar ut nya projekt. Dagens stora projekt för mig har varit att njuta av vila och planera bastubad. Under dagen har det regnat, snöslaskat och blåst hårt. Det var litet ljust på förmiddagen men eftersom min förmiddag var mycket kort kom jag mig inte för att gå ut och utnyttja ljuset. Före det blev mörkt hann vi(läs jag) endast med ett besök till stranden, mannen hann med mycket mera. Det är obligatoriskt med ett besök till stranden om det blåser hårt, man måste ju kolla upp hur det står till där.
Efter middagen men före det blev beckmörkt kom jag mig äntligen ut på riktigt. Rustad med pannlampa och regnrock fick jag njuta av vinden och snöslasket. Nej, jag är inte ironisk, det var njutbart, huvudet blåste rent från damm och dimma. Efter promenaden var det sen dags att värma bastu och fortsätta njuta av att inte behöva göra någonting.
Efter middagen men före det blev beckmörkt kom jag mig äntligen ut på riktigt. Rustad med pannlampa och regnrock fick jag njuta av vinden och snöslasket. Nej, jag är inte ironisk, det var njutbart, huvudet blåste rent från damm och dimma. Efter promenaden var det sen dags att värma bastu och fortsätta njuta av att inte behöva göra någonting.
15 juni 2015
Charmen med primörer
Hittills har sommaren börjat regnig och sval. Det hindrar inte odling och speciellt inte ogräset. Igår regnade det hela dagen och jag pysslade på inne och i växthuset men idag fick jag äntligen ge mig i kast med trädgårdslandet. Utmaningen var att se vad som skulle sparas bland allt det gröna.
Salladen går ju att skönja, resten ser ganska hopplöst ut. För en vecka sedan tyckte jag inte det var så mycket ogräs att det var bråttom med arbetet. Dessutom var grönsakerna så små så jag var rädd att skada dem ifall jag börjat rensa då. Ursäkterna är många, nu hjälpte inga ursäkter det var bara att börja.
Egentligen vill jag inte klaga. Jag njuter av ogräsrensning. Resultatet syns omedelbart och ger stor tillfredsställelse. Om det dessutom blåser passligt så att myggorna inte trivs och solen skiner är det precis vad jag gillar att göra. Litet kände jag mig ändå som Jane i djungeln där mitt i det gröna. Det var svårt att lämna arbetet på hälft för matlagning och andra sysslor, det känns nästan som att lämna halva godispåsen, svårt. Litet karameller finns det alltså kvar till i morgon. Sen växer ju ogräset på nytt också så det finns något att se fram emot men det är något speciellt med den här första omgången. Kanske det är för att det är nytt för i år, vem vet, varje årstid har sina trädgårdssysslor och de är alla lika roliga precis då. Nu skall jag njuta av just den här sysslan så länge försommargrönskan varar.
Salladen går ju att skönja, resten ser ganska hopplöst ut. För en vecka sedan tyckte jag inte det var så mycket ogräs att det var bråttom med arbetet. Dessutom var grönsakerna så små så jag var rädd att skada dem ifall jag börjat rensa då. Ursäkterna är många, nu hjälpte inga ursäkter det var bara att börja.
Egentligen vill jag inte klaga. Jag njuter av ogräsrensning. Resultatet syns omedelbart och ger stor tillfredsställelse. Om det dessutom blåser passligt så att myggorna inte trivs och solen skiner är det precis vad jag gillar att göra. Litet kände jag mig ändå som Jane i djungeln där mitt i det gröna. Det var svårt att lämna arbetet på hälft för matlagning och andra sysslor, det känns nästan som att lämna halva godispåsen, svårt. Litet karameller finns det alltså kvar till i morgon. Sen växer ju ogräset på nytt också så det finns något att se fram emot men det är något speciellt med den här första omgången. Kanske det är för att det är nytt för i år, vem vet, varje årstid har sina trädgårdssysslor och de är alla lika roliga precis då. Nu skall jag njuta av just den här sysslan så länge försommargrönskan varar.
24 maj 2015
Stressfri söndag
Om jag får välja en kväll på landet som är bättre än alla andra kvällar är det söndag kväll. När förbindelsebåten har åkt kvart i fem och man inte behövt åka med, känns det som om en sten faller från bröstet. Söndagar för mig är i normala fall en skön morgon och sedan matlagning. Någon liten syssla som blivit kvar från lördagen eller på hälft kan jag eventuellt hinna med. Sen är det ju disk och packning och avfärd. Söndagarna brukar vara de stressigaste dagarna här på holmen. Annat är det om man inte behöver åka iväg.
I morgon har jag en extra ledig dag och har därför fått njuta av söndagen på ett alldeles speciellt sätt. Jag har sovit länge, hjälpt mannen med småsysslor. Eftersom han har högra handen i gips behöver han hjälp med småsaker, att slå ner käppar med slägga och flytta björkstammar och annat smått. Potatisen är myllad och fiberduken dragen tillbaka på, det ser ut som om vi skulle kunna få egna nypotatisar till midsommar om allt går väl. Vi har hunnit med födelsedagskaffe hos en granne, en promenad till stranden och middag med en god vän.
I morgon har jag en extra ledig dag och har därför fått njuta av söndagen på ett alldeles speciellt sätt. Jag har sovit länge, hjälpt mannen med småsysslor. Eftersom han har högra handen i gips behöver han hjälp med småsaker, att slå ner käppar med slägga och flytta björkstammar och annat smått. Potatisen är myllad och fiberduken dragen tillbaka på, det ser ut som om vi skulle kunna få egna nypotatisar till midsommar om allt går väl. Vi har hunnit med födelsedagskaffe hos en granne, en promenad till stranden och middag med en god vän.
Sådana dagar borde det finnas flera, stress och brådska gör det svårare att njuta av livet. Jag har ingenting emot att göra saker, eller göra vardagliga sysslor, när jag får göra det utan bråska. Länge leve stressfria söndagar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






