Charmen med primörer

Hittills har sommaren börjat regnig och sval. Det hindrar inte odling och speciellt inte ogräset. Igår regnade det hela dagen och jag pysslade på inne och i växthuset men idag fick jag äntligen ge mig i kast med trädgårdslandet. Utmaningen var att se vad som skulle sparas bland allt det gröna.

Salladen går ju att skönja, resten ser ganska hopplöst ut. För en vecka sedan tyckte jag inte det var så mycket ogräs att det var bråttom med arbetet. Dessutom var grönsakerna så små så jag var rädd att skada dem ifall jag börjat rensa då. Ursäkterna är många, nu hjälpte inga ursäkter det var bara att börja.

Egentligen vill jag inte klaga. Jag njuter av ogräsrensning. Resultatet syns omedelbart och ger stor tillfredsställelse. Om det dessutom blåser passligt så att myggorna inte trivs och solen skiner är det precis vad jag gillar att göra. Litet kände jag mig ändå som Jane i djungeln där mitt i det gröna. Det var svårt att lämna arbetet på hälft för matlagning och andra sysslor, det känns nästan som att lämna halva godispåsen, svårt. Litet karameller finns det alltså kvar till i morgon. Sen växer ju ogräset på nytt också så det finns något att se fram emot men det är något speciellt med den här första omgången. Kanske det är för att det är nytt för i år, vem vet, varje årstid har sina trädgårdssysslor och de är alla lika roliga precis då. Nu skall jag njuta av just den här sysslan så länge försommargrönskan varar.