En lång dag

 Det är underligt hur Långfredagen kan vara så lång. Jag förundras över det här varje år. I vanliga fall har förmiddagen gått i ett huj efter att jag druckit morgonkaffe, idag känns det som om jag hade varit vaken en evighet. När jag ser på klockan kan jag konstatera att jag varit vaken en timme och femton minuter, inte speciellt länge alltså. Jag kände redan på onsdagen att jag är på väg att bli sjuk, en fotboll i halsen och kittlande näsa. Igår bröt det sedan ut ordentligt med snuva och halsont. Det är ju passligt att vara sjuk då man har några extra lediga dagar, inget dåligt samvete för att någon annan måste ta extra arbetsuppgifter eller samtal att ringa för att avboka arbete. Jag har sparat ledigt för att kunna vara på ön hela påsken och nog tog jag mig hit ut trots att det gick ett paket näsdukar på vägen. Här är skönt att vila. Fåglarna sjunger med sådan intensitet att man förstår att våren är den tid då de skall bygga bo och säkra sin fortlevnad. Det är kallt och solen tittar fram svagt, det är mycket vackrare väder än det brukar vara på Långfredagen. Dagen känns ändå ovanligt lång, kanske är det snuvan eller att jag inte orkar planera eller ta mig för att gå ut och göra något. Det är alltså en dag för vila och eftertanke, kroppen är klokare än huvudet, den förstår när det är dags att ta en paus.

Kanske jag kommer ut senare på dagen och får njuta litet mer av fågelsången och trädgården, om inte så får jag vila inne. En riktigt vilsam Påsk till er alla!