Fånga stunden

Våren rusar framåt och jag försöker hålla fast den en liten stund. Jag minns våren då jag blev student och en dag i maj helt plötsligt märkte alla vitsipporna. Med huvudet i böckerna och all provspänning hade jag inte märkt att våren kommit. Det känns litet likadant nu. Vis av skadan då för länge sedan försöker jag vara litet mer uppmärksam på allt som händer i naturen. På den senaste veckan har björkarna slått ut i skir grönska, något som bara kunde anas förra helgen.

Våren kommer alltid litet senare här i skärgården än på fastlandet då havet är kallt och uppvärmningen av luften tar längre tid. Jag försöker stanna upp och beundra blommorna och grönskan, men allt går mycket fort. På en helg finns det så mycket jag skulle vilja pyssla med i trädgården, gräva, så, flytta, klippa. Ljuset är så fint och himlen så högt uppe, min beundran har inga gränser. På kvällspromenaden gick jag utan sedvanliga hörlurar för att kunna ta in fågelsången. Jag känner få fågelarters läten, de få jag känner är sjöfåglar och dem hör man inte så mycket på landbacken. Men serenaderna var lika vackra ändå fast jag inte visste vem som sjöng. Jag blir så överväldigad över allt vackert och får lust att stanna tiden, det skulle jag definitivt göra om jag kunde - sätta mig på trappan och hålla in pausknappen