25 juni 2015

Bakom galler

Det har varit mycket diskussion om hjortdjur och fästingar på sistone i medierna. Idag rekommenderade någon forskare betesdjur, nöt och får eftersom de här skulle minska på mängden borrelia i fästingarna. Nå holmen kryllar av hjortdjur, mest vitsvanshjortar och sommartid betar väl uppemot hundra kreatur på samma holme. Inte har vi märkt av någon minskning av borreliafallen precis, snarare är det så att var och varannan granne har insjuknat. Hjortarna är inte det minsta skygga eller rädda för människor, de betraktar oss säkert som bra att ha då vi odlar så fin mat åt dem. För mig skulle de kunna utplånas på fläcken, jag skulle inte sakna vare sig dem eller deras fästingar. För att vi skall få ha endel av odlingarna ifred använder vi oss av nät.


Alla trädgårdsland, potatisåkern, äppelträd, bärbuskar och framför allt blomland och blommande buskar  borde vara innanför nät. Hela nyttoträdgården omgärdas av ett 2,5m högt stängsel med el. På sommaren  hjälper det rätt så bra men då frestelserna i landet blir för stora, dvs. grönsakerna börjar vara färdiga att skörda hjälper inte ens vallpojken. Vallpojken är dimensionerad för hästar och litet större areal än vad vi använder så elstötarna är rätt så kraftiga, men hjortarna tycks sluta bry sig i augusti ungefär.


Då grönsakerna kommer upp sätter vi ännu ett litet staket runt dem så att hararna inte ska göra så stor skada. Om det skulle vara strömavbrott och elstängslet ur funktion stoppar det kanske hjortarna litet också.


Blomlanden är ju inte i nyttoträdgården så de måste skyddas på andra sätt. Vissa blommor får av oförklarliga skäl vara mera ifred än andra. Vissa måste igen vara delikatesser för de blir alltid uppätna om de inte är utom räckhåll. En av mina favoritblommor är höstflox, den blommar så vackert och doftar  ännu bättre. Den blir uppäten bums av hjortarna, tydligen är det deras favorit också. Jag kunde ju försöka satsa på blommor som inte är så populära men riktigt så långt har jag inte funderat ännu, jag vill ju ha av det som tilltalar mig också. Gräset försöker vi hålla kort för att inte behöva ha gummistövlar på oss överallt. Gummistövlar och kort gräs är bra i bekämpningen av fästingar, kulor och hårdare ammunition är inte helt fel det heller. Sent på kvällarna då jag står och skriker mig hes på gården i bara nattpajtun lyfter hjortna blicken och flyttar sig några meter medan hela hjorden av biffkor galopperar i skräck. Galet är det, eller galen är hon tycker säkert någon. Tur att grannarna vet att jag brukar hållas på egen gård och skrika om jag är så lättklädd.

2 kommentarer:

  1. :-D Livet med hjortar, det är det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är åtminstone bättre att skratta än att gråta fast tårarna nog kommer då någon kär blomma eller purjon är avknipsad. Ce la vie, eller hur fransmannen skulle säga.

      Radera