12 juli 2015

Det som kunde vara till förtret blir till nytta och glädje

Torpet är byggt på berg i en stenig backe. Av stenarna syns inte mycket för de ligger inbäddade under gräset som vi klipper. För kanske tio år sedan bytte vi pump och vattenrör mellan huset och brunnen. Först tänkte vi att vi skulle gräva upp röret för hand, det hade Bertil gjort så det borde inte vara omöjligt - tänkte vi. Efter ett par dagars grävande med spade gav vi upp. Hela backen är sten på sten, större på mindre. Vattnet frös ibland på vintern och förklaringen var nog just att hela diket runt vattenröret var stenfyllt. Då isolerade vi och bytte stenmassorna mot sand. Frågan var vad vi skulle göra av alla stenar. Det fanns redan stenhögar på olika håll på gården, ditplockade då de varit i vägen för gräsklipparen eller spaden. Ett alternativ hade varit att be grävmaskinsföraren att lägga dem i råkanten men jag kom på en annan idé. Under boden hade det varit svårt att hålla rent från gräs och nässlor, det var omöjligt att klippa så nära med gräsklipparen då berget kommer emot på några ställen. Att göra en stenkant skulle bli fint tyckte jag. De överlopps takteglen kommer också bättre till sin rätt där bakom stenarna.


Efter tio år har gräset och nässlorna arbetat sig igenom plasten som jag lade under och stenarna. Det var dags att reda upp och rensa bort. Föreställ er att plocka bort stenarna, ta bort plasten, rensa bort gräs- och nässelrötter, lägga ny plast och stenarna tillbaka. Det var passligt arbete när det var kyligt och blåsigt, passligt med rörelse så att jag inte började frysa. Ett par dagar tog det men nu är åtminstone halva stenkanten rensad, resten får jag ta itu med när det blir akut. Just nu finns det så mycket annat att göra. Det är så roligt att ta till vara det som redan finns på platsen, stenarna är dessutom vackra i sig självt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar