Jag saknar svärmor mest hela tiden. Att bo i hennes hem påminner om henne litet nu och då. Så här inför jul minns jag alla jular vi firat tillsammans, hur vi delat på julbestyren och vilka saker som varit viktiga för oss och vilka som var viktiga för henne. Hennes närvaro påminner mig om julens kärna, hennes tro var så stark och självklar, samtidigt så osynlig men ändå så närvarande hela tiden. Genom henne fick vi möjlighet att fira jul också med en anda av tidigare generationer. I tider av slit och släng och materiellt överflöd påminde hon om tider då allt inte var en självklarhet. Idag sökte jag burkar för senapen jag skulle koka. I trappskåpet har jag städat flera gånger efter svärmors död men använder det fortfarande för tomma rena glasburkar. Barnmatsburkar är precis lagom i storlek för senapen. Jag brukar ta bort etiketterna för jag tycker att burkarna är "finare" så. Svärmor tvättade dem men tyckte inte att etiketten störde användningen. Då jag gett bort senap i gåva har jag naturligtvis också gett bort burkarna som senapen var i. Nu behövde jag några burkar och hittade en som var precis lagom.
Utan att reflektera desto mera på burken planerade jag att lägga den i blöt för att avlägsna etiketten. För att göra det skruvade jag av korken. Inne i burken hittade jag då en kartongbit med text på, så typiskt svärmor. Med hennes prydliga stil stod det skrivet: Astrids burk.
Så var hon helt plötsligt där med oss igen, hennes närvaro var påtaglig, det var som att bli rörd av en annan värld. Kartongbiten stack jag tillbaka i burken och locket prydligt på burken. Astrid (svärmors yngsta syster) saknar nog inte sin burk, men ack vad jag saknar svärmor. Senapen fick komma i andra burkar. Med senapen på julbordet är svärmor med i minnet där också.
Senapen är enligt recept av mormor och ett absolut måste för mina "pojkar". Traditioner och smaker binder oss till en räcka av generationer, generationer fulla av livsrikedom och tacksamhet. Jag hoppas vi kan föra vidare arvet så att livet blir rikare, rikare på kärlek och minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar