Same procedure as last year

Nej det är inte nyår och miss Sophie och hennes butler det gäller, men liksom tv-programmet som sänds varje nyårsafton upprepas också den här proceduren. Varje vinter ser mannen ut träd som skulle lämpa sig som fågelholkar. Det får gärna vara en rutten gran. Dels är det onödigt att använda friska träd till fågelholkar, de går ju att använda till virke och spillet går att använda till ved. Dels är det lättare att holka ur ruttna träd. En del ruttna träd är delvis färdigt urholkade men de flesta behöver bearbetas litet. Att laga fågelholkar är en hobby, inte ett arbete, så det får också ta litet tid.

Där vi hade ut nät under isen för en månad sedan är det nu öppet vatten och man kan se och höra sjöfåglarna. Kniporna har inte lämnat skärgården helt den här vintern så de kommer att börja söka boholkar tidigt och då behöver holkarna göras tidigt också.

Motorsågen arbetar som en kniv i mjukt smör, det är ett nöje att se hur skicklig mannen är. Han sågar i den ruttna delen av trädet men lämnar den friska kanten kvar. Sen gör han likadant från den andra sidan av trädet och till sist slår han ut trädet med slägga. När alla holkar är ursågade radar han dem uppå varandra och bränner ur det sista. Det är viktigt att följa med så att det friska virket inte börjar brinna. Ett hål för fågeln att flyga in i holken behövs ju också och botten och lock, sen är holkarna färdiga att hängas upp.

Riktigt så långt är vi inte ännu, den här bilden är från ett tidigare år. Några dagars pyssel återstår innan vi är så långt, men det är samma procedur varje vårvinter.