Efter julen kom det in ordentliga stormvindar från väst. Vi klarade oss med några kortare strömavbrott o alla hus klarade sig men skogen på strandvägen hade farit ganska illa. Ett par granar hade fallit rätt över vägen. Skogen är inte vår men eftersom vi har vägrätt måste vi se till att vi kommer fram och åtgärda det som ligger på vägen. Ingen annan av dem som använder vägen bor här så vi gör vad vi kan för att hålla vägen farbar. Det är ju inte så roligt med granar gungande där man rör sig.
Det är nog otroliga krafter som sätter in när ett stort träd blir så här skadat. Det var också en utmaning att våga sig på det. Att veta var man skall såga för att allt skall falla tryggt dit man har tänkt sig är inte heller så lätt. Vi gör mycket tillsammans och mannen ville att jag skulle vara med för ifall något skulle gå fel fast han har mycket erfarenhet och har fällt många träd. Det finns fördelar med att bli litet äldre, man tror inte längre att man är odödlig och blir litet försiktigare. Å andra sidan går allt litet långsammare...
Vi hann redan gå hem ett varv efter traktor o rep för det kändes osäkert att såga rakt under trädet. När repet väl var på plats skulle han bara såga litet till på ett ställe och då brakade det till ordentligt...sen var det en lätt plätt att kvista o såga resten.
Veden fick vi ta för besväret så den är hemkörd på vedbacken. Litet spänning i vardagsysslorna håller sinnet ungt. Inte är det helt fel med frisk luft och motion på köpet heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar