Härligt Juldagsväder

Redan igår kväll blev det kallare och vi kunde gissa att det skulle vara flera minusgrader på morgonen. Först svagt solsken och -8 grader, senare, mitt på dagen strålande solsken. Temperaturen höll sig ungefär vid det samma hela tiden. Nu på kvällen har det sjunkit ett par grader till. Vädret var som gjort för en promenad. Frisk luft och litet pulshöjande rask promenad kändes bra efter gårdagens julmiddag. Först var jag en sväng till stranden men det gav mersmak så jag bytte till kängor och tog mig min vanliga runda, upp till byn och hem via minne. Minnebron är en gångbro gjord över sund. Sund är en vik som klyver så gott som hela holmen som alltså med fantasi ser ut som en bullig hästsko. Ursprungligen har bron sparat många steg för dem som arbetade på kalkbruket och bodde i byn, någon landsväg fanns det inte heller på den tiden, eller fordon för en delen.

Landsvägen är sammanlagt ungefär 4,5 kilometer lång men då räknar man med vägen till udden Makram också. Från Klubb stranden där förbindelsebåten lägger till till kalkbruket bli det ca 3,5 km. Vi som bor på västra sidan om holmen ganska nära kalkbruket har alltså en bra bit till den gamla byn som är kanske 500 m upp från Klubb. Från oss till byn och ett stycke mot Makram och på en stig genom skogen kommer man till Minne och är alltså snart hemma igen. En lagom promenadlänk. Vackert är det också. Före mig hade endast räven gått på bron, längs stigen hade otaliga hjortar sprungit men idag såg jag ingen av dem. Snökristallerna glimmade som diamanter, en perfekt Juldag på alla sätt.

Tacksamhet

Att vara tacksam över:

Tio timmars obruten sömn,
väckning av min egen älskling,
den sprakande elden i spisen.

Det torra vädret som möjliggör krattning utanför bastun,
spaden som är vass och gör så fint runt blomrabatten.
Lammöronen jag fått av en granne som nu fick komma i jorden.

Två färdigrensade och fjällade sikar,
siksoppan som kokar på spisen,
gästerna som kommer på mat.

Äpplena som ligger i korgen i vindstrappan.
Doften av kanel i köket.
Den fina äppelkakan som blev efterrätt.

Att få promenera i dagsljuset,
att springa intervall och flåsa utan ont i knäet,
bastun som renar kroppen och själen.

Samtalet av sonen som har det bra,
ingen oro,
bara stolthet.