Spårföre

Nyfallen snö är så vit, ren och härlig. Idag är den våt också eftersom det blivit varmare längs med dagen och nu är milt. Genast på morgonen såg naturen ännu orörd och så mjuk ut med all nyfallen snö. De första jag såg efter på morgonen var spår efter djur. Nattliga gäster blir avslöjade när det är nysnö. Det har rört sig en stor räv på ön och vi har befarat att den tagit de flesta av hararna eftersom vi inte sett några på länge men tadaa, en har åtminstone skuttat på gården i natt.

Hararnas spår är så kännspaka att dem känner de flesta till. Ekorren har litet liknande spåravtryck men betydligt mindre. Nu hittade jag inte ekorrspår vilket i och för sig inte är så farligt för ekorren är en riktig marodör i naturen. Den tar fågelägg och förstör fågelbon så den är inte särskilt populär hos oss. Sen fanns det gott om skidspår på gården och strandvägen. Med skidspår menar jag hjortspår för speciellt bockarna släpar sina ben så att det blir skidspår mellan klövspåren. När snön smält litet syns det vad jag menar med skidspår.

I stranden fanns det små, små spår av mink i strandsanden. I båthuset och sköthuset har gubben flera minkfällor. Gubben kollar fällorna dagligen och då i samband med andra ärenden till båthuset. Som bete i fällorna använder vi skräpfisk eller som här strömming, inte glass! Minken är ett nyfiket djur och söker sig in i trånga smala utrymmen, fällornas form kommer säkert av det.

Om ekorren är ett skadedjur är den ändå snäll i jämförelse med minken. Minken rör sig på stora områden och gör stor skada, den är ett djur som inte alls hör till vår natur och borde definitivt fås bort. Idag stod jaktlyckan honom bi och han fick en mink i fällan. Minken avlivades snabbt och skärgården har en mindre av dessa otyg. Bilden av den avlivade minken är mörk och dålig, men så är ju minken inget att hurra för annars heller.

Det blåste sakta på morgonen men på eftermiddagen var det alldeles vindstilla. Vi lade ut några nät och fick precis vad vi hoppades på. Två sik är lagom fångst och de skall gravas till första advent. Spår blev det också efter båten i vattnet.

Naturen är så fin den här årstiden. Ljuset är bräckligt och varierar helt beroende på vädret. Snön reflekterade det lilla dagsljus som fanns och dagen blev betydligt längre tack vare snön. Snart regnar snön bort eller smälter bort, hoppas det blir minusgrader snart så hålls det litet ljusare ute.

Tacksamhet

Att vara tacksam över:

Tio timmars obruten sömn,
väckning av min egen älskling,
den sprakande elden i spisen.

Det torra vädret som möjliggör krattning utanför bastun,
spaden som är vass och gör så fint runt blomrabatten.
Lammöronen jag fått av en granne som nu fick komma i jorden.

Två färdigrensade och fjällade sikar,
siksoppan som kokar på spisen,
gästerna som kommer på mat.

Äpplena som ligger i korgen i vindstrappan.
Doften av kanel i köket.
Den fina äppelkakan som blev efterrätt.

Att få promenera i dagsljuset,
att springa intervall och flåsa utan ont i knäet,
bastun som renar kroppen och själen.

Samtalet av sonen som har det bra,
ingen oro,
bara stolthet.

Säkra vårtecken

Det är ännu is i viken men ute på fjärdarna kan man se att det är öppet vatten. Vid land är det dåligt med is, vattnet har stigit och sjunkit så att det endast går att gå ut på isen med förstärkning. Dessutom behöver man alla möjliga redskap att rädda sig med ifall man skulle ha otur och falla igenom isen.

Det gäller att känna efter ordentligt så att man inte går igenom isen. Gubben bytte redan för ett par veckor sedan nätkäpparna mot flaskor så att näten inte skall driva bort med isen ifall det börjar blåsa och isen börjar flytta på sig.

Idag gick vi ut och vittjade näten och bestämde oss för att ta upp dem eftersom det lovats ännu mera av det varma vädret.

Fiskelyckan var passlig som vanligt. En gädda och en sik fick vi, mat för några dagar.

Vi körde samtidigt bort allt som behövs för vinterfiske från stranden.