Vi har varit på flykt undan vårt stadshem i tio veckor. Det skulle vara en underbar tanke att få tillbringa all denna tid på ön. Men tyvärr måste vi arbeta och studera så det har inte varit möjligt att fly till holmen. En god vän och arbetskamrat har öppnat sitt hem för oss och erbjudit en fristad under stambytet. Vi har haft lyxen att bo i varsitt rum och fritt brett ut oss också i resten av hennes hem. Jag var skeptisk över hur jag skulle klara av att bo med någon utanför familjen. Jag har ganska stor skillnad på mitt jobb jag och mitt privat jag - tror jag. Hur går det då när man också privat skall dela på det mesta. Mina farhågor har varit obefogade. Vi har överlevt med glans! Min vän har säkert fått ge avkall på sin egen tid, diskuterat betydligt mera arbete på sin fritid än vanligt men förutom detta har det gått alldeles utmärkt. Jag har till och med fått större förståelse för människor som väljer att bo i kollektiv. Med tanke på att jag alltid har min ö att dra mig undan till har jag ju också fått egen tid och fått vara just så privat som jag själv valt att vara. Nu är vi tillbaka i stadshemmet. Efter två dagars städande kan vi övernatta här, efter i morgon är också köket återställt i ursprungligt skick och livet kan fortsätta. Även om det är skönt att sitta i egen soffa och kunna prutta och rapa när som helst är jag enormt mycket rikare än då jag lämnade lägenheten i slutet av juli. Rikare både på erfarenheter och bekvämlighet. Vårt badrum har genomgått en metamorfos. Det har alltid varit litet så större har det inte blivit men ljusare och modernare på många sätt.
Bara orken medger skall vi ge hallen och vardagsrummet en värdig ansiktslyftning. Nya tapeter och litet ny färg tänker jag mig. När det sker är ännu oklart men senast efter jul måste det bli av!
Det ser jättesnyggt ut!
SvaraRaderaEn god vän som hjälper på ett sådant sätt är värd guld.
Tack Saila! Jo goda vänner är guld värda, jag har tur som har sådana!
Radera