Strömmingsmarknad

Vissa traditioner går aldrig ur. Att sätta ut strömmingsnät på hösten för att få strömming att salta in för höstens och vinterns behov är en sådan tradition. Vi fick nyligen höra på radion att konsumtionen av strömming gått ner i landet och att det endast konsumeras 300 gram strömming per person och år mot över ett kilo vid millennieskiftet. Två till tre portioner per år alltså. Jag förstår nedgången eftersom det är svårt att få tag på god, dvs. färsk strömming. Gubben lade ut nätet på fredag kväll och tidigt på lördag morgon steg vi upp för att snabbt ta till vara fångsten. På kvällen var det nästan stiltje och disigt, på morgonen blåste det en svag sydväst. Från stranden ser man nätplatsen och antalet fåglar, måsar och trutar brukar berätta om det är fisk att vänta. Litet besviken blev jag då inte en endaste fågel syntes till. Men när jag började dra in nätet såg det riktigt lovande ut, det blänkte och sprattlade. Att det blänker och sprattlar är ju inte heller något löfte om god fångst, det kan vara mörtungar och nors också som finns där - men den här gången var det strömming.  Hela nätet vägde tungt och jag fick ta i ordentligt för att få in det i båten. Gubben körde och assisterade med bunken, till sist lyckades vi tillsammans få in lasten och uppskattade att det var mindre strömming men av god kvalitet.

 
Nu var det en ganska varm morgon 11 grader i luften, det betyder att fisken måste plockas av ganska fort och rensas för att hållas god och färsk. Vi brukar köra upp från stranden och plocka av hemma där det finns möjlighet att hålla paus och dricka kaffe mellan varven. Det tar en stund att plocka av 30 kg strömming och är skönt att pausa emellanåt. Dessutom slipper man släpa salt, fat och bunkar och kaffetermos till stranden.

Hemma hänger vi upp nätet på stören som till vardags stöder byksträcket. Nu var nätet så tungt att vi inte lyckades lyfta upp det i vanlig ordning utan fick plocka av litet fisk först. Hastigt insåg vi också att vi inte behöver riktigt all fisk och ringde några grannar som kunde få litet. Det blev nästan litet marknadsstämning då de kom med sina fat och byttor och fick sig strömming att steka. Vi plockade och rensade resten och sorterade ut de större för att salta in. Sen fick fisken ligga i saltvatten för att laka ut blodet före saltningen. För det mesta får vi betydligt mindre fångst, mellan tre och fem kilo brukar det vara. Ibland händer det i alla fall att det kommer mera som nu och då blir det en hel dags arbete av fiskafänget. Jag stekte rejält med strömming på sena eftermiddagen och det som vi inte åt då lade jag in i ättikslag - gott att äta på smörgås eller till potatis. Ättiksströmmingen håller också några dagar i kylen så det är inte så bråttom att äta upp den.  Enligt statistiken har vi ätit vår ranson för i år, nyfångad, nystekt strömming är så gott. En portion enligt näringsrekommendationerna är 100-150 gram, våra portioner var med säkerhet det dubbla. Det är nyfångad strömmingen skall ätas, ett par dagar gammal strömming smakar härsken, fryst strömming likaså. Enda sättet att förvara strömming längre tid på är att salta in den när den är färsk. Den strömming som vi saltade på kvällen blir skomakarlax, strömmingslåda eller kokas på potatisen. Skomakarlax är min favorit!