Skavsår

Jag skriver blogg för att få perspektiv på min vardag och mitt liv. Jag tycker att jag behöver skriva för att förstå och komma ihåg alla fina saker jag får vara med om. Jag är en människa som med lätthet skulle kunna sjunka ner i en grå tröstlöshet och hopplöshet alltför ofta och alltför länge. Genom att skriva om positiva saker får jag njuta länge av dem och kan plocka fram berättelserna som små karameller att suga på när svårmodet håller på att ta överhand. Ibland är det ju trots allt så att det finns saker som skaver och gör att humöret inte är vad det kunde vara. Livet kan inte vara solsken och vackert väder hela tiden. Ur humörets synvinkel är hösten är den absolut skönaste årstiden för mig. Jag njuter av att det blir ett lugnare tempo, naturen och dagsljuset matchar mitt sinnelag och det är så skönt att få vila efter en intensiv och ljus årstid. Jag får mera tid att röra på mig när trädgård och utearbeten inte står på rad, jag njuter av skymningen och den omväxlande väderleken. Skymningen och det minskade ljuset är barmhärtigt på många sätt, dammråttor och smutsiga fönster syns inte så bra och ett stearinljus är så vackert i sin enkelhet. Många måsten och borden i vardagen försvinner medan terminen på jobbet kör igång. Ändå är det ju så att saker hemma måste göras ändå och att det inte bara går att ligga och mysa under täcket hela dagen. Gubben har en oskriven lista på allt som behöver göras då jag är ledig på helgerna och den betar vi av litet i gången. Jag får skavsår när jag trampar på för fort, om det sen är på den raska promenaden runt holmen eller för att programmet är för intensivt eller för att någon annan planerat dagen så att jag inte riktigt hinner med. Gubben behöver pauser så han sätter sällan takten för hårt, det är nog mest jag själv som tycker att det borde bli mera gjort.

När det sedan kommer någon överraskning eller händelse som gör att det hopar sig blir jag stressad. Då behöver jag "time out" annars känns det som om jag fastnat i ett ekorrhjul och då finns risken att humöret dalar som löven på hösten. Jag är glad att jag har en extra dag ledig den här helgen, förutom vanliga lördag och söndag finns ännu måndag som tröst när arbetsmängden hopar sig. Efter fiskafänget för två veckor sedan tyckte vi att det skulle vara gott med färsk fisk och gubben lade ut strömmingsnät. Den här gången ett mindre nät eftersom vi fick så mycket fisk sist. Han fick hjälp med nätläggningen av en god granne på fredag och idag tog vi upp det. Fångsten var alldeles lagom för oss och förmiddagen gick i fiskets tecken.

Då vi rett upp fångsten och ätit oss mätta på halstrad strömming tog vi itu med det som stressar mig litet. Bonden som har sina kor på bete på holmen har i uppgift att röja betesmarkerna och har fällt en massa alar. Han hämtade av veden till oss och nu ligger det ett helt lass på vedbacken. Stora fina träd, bra ved men jag kan inte riktigt glädja mig ännu. Högen känns enorm efter sommarens ved-projekt som fyllt inte bara ett vedlider utan två. Ännu vet jag inte var vi skall få rum för veden eller hur vi skall orka göra klabbar av den, det löser sig säkert men just nu skulle jag bara ha velat njuta av att reda upp i blomrabatterna, ta in dahliaknölarna och kratta litet. Nu skall ni inte missförstå mig, jag är tacksam för veden, men jag hade gärna vilat litet också. Trädstammarna är utbredda på vedbacken och behöver flyttas för att vi skall kunna fälla den stora björken. Det blev dagens projekt. Fisket är ett nöje speciellt om fångsten är sådär lagom stor. Veden och att flytta de stora stammarna är en utmaning. Jag känner att mina fysiska krafter inte riktigt räcker till och gubbens händer är en begränsning. Tillsammans fixade vi det ändå nästan, några stammar är kvar till i morgon. Vi använde oss av hävkraft och stocksax och fick faktiskt det mesta flyttat.

Efteråt tog jag en långpromenad i duggregnet och sen badade vi bastu. Ett skavsår mellan tårna fick jag av promenaden men det var det värt. Regnet och naturen och den fysiska ansträngningen fick huvudets stress och svårmodet att väja, kanske det finns litet tid för dahliaknölarna i morgon ändå, och båthustaket och aktersnurran...nu skall jag ändå njuta litet av starinljusets sken!