10 nov. 2014

Färgklickar

Det är grått och mörkt ute. Idag var det på sin höjd ljust i tre-fyra timmar. Tur att det inte duggregnade hela dagen, förmiddagen var litet ljusare. I helgen var det också bättre väder och vi fick njuta av att det var nästan vindstilla. På lördagen blåste det nästan inte alls och då blev tystnaden i naturen påfallande. På hösten då löven fallit från träden och det inte blåser kan man höra ljud som kommer långt ifrån, en båt på andra sidan holmen, kyrkklockorna från grannön eller någon sommargäst som kör med fyrhjuling vid sin strand. Strax före mörkrets inbrott passade jag på att ta en rask promenad. Då slog det mig att det trots höstmörkret finns färgklickar, kanske inte så granna sådana men allt är inte grått.


I äppelträdet lämnade jag kvar äpplen åt fåglarna. På äppelträdet finns flera äppelsorter inympade. De är alla sena vinteräpplen som är goda till mos eller sylt men jag försöker varje år komma ihåg att göra som svärmor ville - lämna kvar äpplen så att småfåglarna har mat när det börjar bli kallare. Dessutom ser det roligt ut med röda äpplen i det annars helt kala trädet.


Gruset på vägen är rött, det är importerat från Åland som ju är känt för sina röda vägar. Jag tycker det är vackert mot det gråa i naturen och det matchar dessutom alla gamla rödmyllade hus.


Grannast och finast är ändå alla härliga klasar med rönnbär. Jag tror inte jag sett så mycket rönnbär i träden förut. Om det sen skall tyda på en stormig eller snörik vinter återstå att se men tills dess skall åtminstone jag och fåglarna njuta av pärlorna i träden. Promenaden i skymningen gjorde gott, lördagskvällen var rätt så kall och jag fick gå rätt så raskt för att hålla uppe värmen, men på söndag morgon var det nästan nio grader varmt. Vädret balanserar ännu mellan höst och vinter. Att vara ute när det ännu är ljust piggar upp men en promenad i mörkret är bättre än ingenting!

2 kommentarer:

  1. Det är just så, man måste gå ut när det är ljust. På holmen det händer självklart men i staden måste man koncentrera på det.
    Jag märkte en dag att jag hörde någon båt på norra sidan av holmen, och nästan hörde vad dom pratade i båten! Hos mig, menar jad. Jag är ju ganska långt ifån vatten!
    Jag tycker också jättemycket om röda gruset.

    SvaraRadera
  2. I stan är jag nästan tvungen att gå ut i mörkret när jag arbetar den korta tid på dagen då det är ljust, jag tröstar mig med att jag får bättre kondition när jag försöker springa undan alla mörka skuggor på spånbanan :) På holmen får man sen igen vara försiktig med vad man pratar för sig själv där på promenaden för just nu inte bara syns det utan hörs det dessutom lång väg att gumman är litet tokig :)

    SvaraRadera