Mörker och energikickar

Idag har vinterns eller höstens först snö fallit. Eller egentligen dalat ner i form av stora tussar. På ön skulle vi säga disktrasor för de är ganska våta när man får en sådan i ansiktet. Vinterdäcken är till all tur redan under bilen, det var dock inte alla som hade det så en hel del skurrande fick jag se. Efter jobbet åkte jag till stadens utkanter för att inhandla något i handeln som säljer allehanda verktyg och maskiner. Granne med verktygsbutiken finns det svenska möbelvaruhuset. Bilarna som kom från möbelvaruhuset var lastade så att sikten inte var den bästa, då jag såg dem kommande med imma på bilrutorna och sommardäck visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Tur ändå att jag inte råkade se några plåtkrockar. Med tungan rätt i munnen rattade jag hemåt, hungrig som en varg. Förutom slaskigt väglag ogillar jag den stunden på dagen då jag skall hitta på något att laga till mat. Jag är sällan hungrig men idag var jag det, tydligen kan väder och smärre trafikkaos inverka på ämnesomsättningen. Mörkret gör att jag vill ha en viss sorts mat. Jag tror att kroppen fodrar vissa näringsämnen när jag får lust att äta dem. Ja, inte socker då, det är hjärnan som berusas av sockret och får habegär efter godis. Där i bilen försökte jag tänka på vad som fann i kylskåpet: broccoli och paprika, pålägg och vitlök. Paprikan ledde in tankarna på barndomens linssallad. Mamma lagade sallad på gröna linser, lök, paprika och persilja. Allt annat visste jag att fanns hemma utom den färska persiljan.

 

 Alltså vek jag in till den lilla affären och hämtade den och litet annat som kändes absolut viktigt. Ett paket nötfärs köpte jag också för sonen skulle nog inte bli glad om maten bara bestod av linssallad. Det är först inom de allra senaste åren jag börjat laga de maträtter vi åt i mitt barndomshem. Nu efter dryga tjugo år kan jag mitt i allt börja längta efter röd linssoppa eller kokta rödbetor. Hemma åt vi mest vegetariskt eftersom föräldrarna bestämde sig för den kosten någon gång under min skoltid. I skolan åt vi precis som alla andra men hemma var det sällan kött, fisk ibland. Nu blev det alltså linssallad idag. Linserna kokade jag med en krydd-buljongtärning. Under tiden linserna kokade skar jag rödlök och paprika i små små bitar, i med de kokta avrunna linserna och rejält med finhackad persilja. På med finmalen svartpeppar, ett par matskedar rypsolja och herbamare. Maletköttet fräste jag och kryddade rejält, det åt jag bara litet av eftersom det var linserna jag ville ha. C-vitaminer och proteiner fick jag åtminstone i mig, kanske mörkersynen blir bättre också av alla linser, åtminstone blev jag mätt och piggare av portionen.

På 80-talet då jag var skolflicka var vegetarisk kost litet ovanligt och man skulle nästan ha läkarintyg till skolan om man skulle ha specialmat där. Idag är det vegetarisk mat en gång i veckan i de flesta skolor och alla dagar ett vegetariskt alternativ för dem som vill ha det. Jag är allätare men tycker väldigt mycket om vegetarisk mat men också om kött. Då jag äter kött äter jag helst vilt eller fisk som är självfångad. Naturbeteskött är också ett bra alternativ - det viktiga skulle vara att djuren får vara i så naturliga förhållanden och lida så litet som möjligt före de hamnar i matgrytan. Det som jag vet med säkerhet är att jag mår bättre och är piggare då jag äter näringsrik och god mat och att mörkret känns mindre mörkt då jag är mätt och belåten.