Smärta i bröstet

Jag är litet arg på mig själv, igen. Som jag skrivit förut är mannen invalid och har symptom av varierande slag. Det senaste året har han varit kraftlös i benen och haft svindel och varit allmänt svag. Han har varit på de mest konstiga undersökningar som fru sjuksköterskan inte förstått sig på utan fått slå upp i diverse uppslagsverk. Länge misstänkte doktorerna borrelia eftersom vi plockat av oss fästingar mera i parti än i minut, men icke. Tacksam har jag ändå varit för att ingen föreslagit hypokondri. Sjuk på riktigt har han nog varit men stå nu bredvid sen och försök komma på vad det är när alla sorters läkare ser ut som frågetecken. En del av krämporna är och förblir svår artros, men något mer har det nog varit. Kammarskåpet börjar se ut som ett filialapotek, den ena medicinen är starkare än den andra.
I helgen kom sen symptomen som inte ens sjukskötaren kunde tolka fel, bröstsmärta, upp mot hals och vänster arm. Resten är sen mindre roligt. Hur tolka om det är bråttom, till sist bestämde vi oss för att kalla på hjälp och det fick vi med besked. Både sjöbevakningen med ambulanspersonal och helikopter med förstahjälps personal. Ingen blev klok på EKG:t så det blev flygfärd till sjukhuset. Helikoptern avgick en stund före jag kunde åka med förbindelsebåten. Aldrig har resan till stan varit så lång och tung. Att bara vara i ovisshet och ana men inte veta. Det klarnade att diagnosen var hjärtinfarkt. Flera timmar senare kunde jag besöka honom på sjukhuset och träffa vårdare och läkare som försäkrade mig om att det inte längre är någon fara. Mannens smärtor var effektivt skötta med medicinering och min oro och rädsla började sakta lätta. Vi får hoppas att de oförklarliga krämporna nu fått sin förklaring och kommer att vika undan med rätt vård och medicinering. Om jag ändå hade läst bättre på om krans- och hjärtsjukdomar, om jag ändå hade visat mera intresse för praktik på hjärtavdelning, jag har aldrig intresserat mig för hjärtat och dess funktion, det har liksom varit så ointressant och svårt att förstå.
Mannens räddning var att han kom till vård fort, ännu tidigare borde jag ha kallat på hjälp men skadan blev antagligen begränsad för att det gick relativt fort i alla fall. Det är lättare att hålla huvudet kallt när det gäller andra människor än de egna nära och kära. Jag blev ordentligt skärrad för fast man vet att livet är skört är det ändå svårt att förstå. Vi har blivit omringade av böner och goda tankar, det vi har fått erfara är att böner bär. Jag är djupt tacksam och inser att Gud gett oss tilläggstid tillsammans.