Favoritpromenad genom frusen by

Idag har det varit min favoritdag. En dag med favoritväder, på favoritön, utan måsten. Väderleksrapporten hotar med storm och oväder men ännu är det lugnt. Två minusgrader, nästan vindstilla, ingen nederbörd. Marken är bar frånsett några vita snöflingor på det röda gruset. Efter en stor portion av min favorityoghurt med torkad aronia, sötrönnbär och mysli var det dags för en skön promenad. På min favoritväg.

En vän som tyvärr inte lever längre vurmade för powerwalk, alltid då jag kommer av mig och saktar farten hör jag henne skojfullt mana på mig. Hon var ett energiknippe utan like och jag är glad att jag fick lära känna henne före hon dog alltför ung. Minnena lever ändå kvar och livet fortsätter. Luften idag var perfekt för en rask promenad, halkan är som bortblåst.

Jag gick från oss över Minne-bron upp till byn, och vidare till förbindelsebåts-stranden. På tillbakavägen slog det mig att den vackra byn var tom på folk. Husen stod som förstelnade eller fastfrusna i sina vackra trädgårdar. För det mesta är det alltid någon som är hemma men idag var det folktomt. Vi som bor litet utanför byn är flera så helt tomt är det inte på holmen ens mitt i vintern. De flesta hus mitt i byn är sommarbostäder så det händer sig att den är tom ibland, dock sällan. På sommaren är så gott som varje hus befolkat och man känner sig nästa litet påtittad om man promenerar genom byn. Idag fick jag gå helt i fred igenom min by. Egentligen har jag ju inte rätt att kalla den min by då jag endast har vistats på ön i 25 år men det struntar jag i, här trivs jag, den är min favorit!