4 nov. 2015

Att leva på hoppet

Nog har det varit vackert väder! Strålande sol och svag vind, hos oss har vi lä så det har nästan blivit litet svettigt i trädgården. Tidigare på hösten sålde en viss affärskedja mycket billiga blomlökar och jag kunde naturligtvis inte motstå frestelsen utan köpte ett sextiotal narcisser av olika slag. En hel kasse har alltså väntat på passligt tillfälle att bli planterade. Därtill fick jag en blandad kasse med tulpanlökar och narcisslökar av föräldrarna som köpt dem på en marknad i Holland. Tillsammans blev det gott om lökar att plantera. Litet spännande är det också eftersom föräldrarnas lökar kom blandade utan namn eller färganvisningar. Husgaveln och de blommor som växt där har varit ett bekymmer. Jorden är närmast sand och redan svärmor sade att det är onödigt att laga något blomland där för "där växer ingenting". Riktigt stämde det inte för pepparroten har trivts bra i husknuten. Litet av den lämnade jag kvar, fast bladen har hjortarna redan ätit för hösten så de syns inte på bilden.


Det är ju inte heller att rekommendera med blomland invid en husvägg på grund av fuktbildning. Blommande lökväxter vissnar ner snabbt och efter det kan man klippa området med gräsklippare så vi skall se om det lyckas. Jag lade ut lökarna i bänken så att de jag visste hur de såg ut kom i grupper, de okända narcisserna i egna grupper och tulpanlökarna litet sporadiskt bland de andra.



Hjortarna och sorkarna äter gärna tulpaner respektive tulpanlökar och jag hoppas att de får vara ifred om de är bland narcisserna och inte i en skild grupp. Sen var det ju bara att gräva och gräva och gräva och vattna och vattna och vattna. Ganska många gropar behövdes men vi får hoppas att det blir vackert invid väggen i vår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar