Lycka i alla dess former

Jag är nog den lyckligaste människan på jorden. Vi har just badat bastu och sitter och kopplar av, kroppen är trött av kroppsarbete och frisk luft, magen mätt på egen skörd och fångst. I veckan hade vi besök av en skogshuggare som kom för att ta ner några granar alldeles bakom snickeriet. Grannen har fällt skogen bakom och då den skog som tidigare skyddat för nordliga vindar nu är borta vet man inte vad hårda stormar kunde ha gjort med granarna. Killen som fällde träden klättrade upp i träden och kvistade och fällde dem bit för bit uppifrån så att de skulle göra så litet skada på huset som möjligt. 

Kvistarna bildade ett berg upp mot husväggen, det gick att gå upp på taket, någon lätt promenad var det ju inte men ganska roligt. I fredags hade mannen redan börjat lägga kvistar på hög, igår fortsatte vi tillsammans och fick hjälp av vänner. Med traktor och högrepen körde mannen bort högarna som vi får bränna när det blir ordentligt fuktigt i naturen. Nu är det för brandfarligt. Några timmar och många högar senare pausade vi i jobbet. Kvällen firade vi i goda vänners lag, vi blev bjudna på fantastisk mat och skrattet klingade många gånger under kvällen.

På morgonen då vi vaknade kändes det skönt i kroppen av arbetet och vi bestämde oss för att njuta och ta det lugnt. Vi släppte in korna på åkern utanför huset och tog oss gott om tid att se på dem, nog är de vackra. De började genast äta och det är något lugnande med deras grums, grums, grums. Nog är vi lyckligt lottade som får låna dessa djur, utan det ansvar som bonden har får vi plocka russinen ur kakan. 

En tur till stranden för att vittja sumpen och sen började vi sakta med arbetet igen. Vilket nöje att se resultat, och samtidigt veta att det inte är någon brådska med allt. Stammarna ligger bra där de är, de skall till sågen men först efter vintern så vi har gott om tid att flytta dem ännu. Veden reder vi också upp först senare så den tar vi till vedbacken efter hand. 

Nu kommer man in i snickeriet igen, berget är flyttat. Efter att vi hade kört litet riskor och kvistar till hann jag ännu med en härlig promenad före middagen och bastun. Nu är både kroppen och själen tankade igen. Ömheten i musklerna, både armarna och skrattmusklerna, doften av barr och kåda i näsan gör gott, jag kan nästan inte sluta le.