Rätt sorts present

Brukar ni fira bröllopsdag? Vi är helt hopplösa, ingen av oss har glömt att vi gifte oss andra juni men likväl glömmer vi bort att uppvakta varandra. En av våra vänner skickar oss alltid gratulationer och på så sätt blir vi påminda om att det var just idag!

Vi firar litet hela tiden i stället. Det känns som att livet är fullt med härliga saker, litet som en oändlig räcka presenter på ett kalas. Jag är som ett litet barn som bara hinner öppna en gåva före nästa ställs framför mig. Jag har haft en vecka semester och är så nöjd med veckan på ön. Vi har haft tid för allt mellan himmel och jord. Trädgården spelar förstås huvudrollen men också mycket annat. Inte minst att vara tillsammans, äta, vila och bada bastu. Jag har sått grönsaker och satt lök, rensat land och klippt gräs, planterat i växthuset. Mannen beskrev det i sin dagbok att hans fru håller på som en sork i landen! Och jag har njutit fullt ut. Nu är veckan till ända och mannen får ta det litet lugnt några dagar på egen hand medan jag försöker landa på jobbet. Idealet skulle ju vara att ha en vecka semester i månaden då skulle jag hinna med allt det jag skulle vilja, eller kanske projekten skulle bli alltmer omfattande?

Tillbaka till presenten jag fick idag. Fast mannen helst skulle ha tagit en middagsvila hjälpte han mig att flytta trädgårdskomposten. Jag har under flera år samlat ogräs o skräp i en hembygd kompost i stället för att bara kasta ogräset i en hög. Nu behövde den flyttas och repareras litet, jag var litet skeptisk till hur det skulle gå. En del bräder hade redan lossnat.

Kvar på marken blev en otroligt fin kaka jord. Jag trodde nog inte det skulle bli så fin jord av ogräs. Eller kanske förstått att det är möjligt men bara inte i min kompost. Komposten var i mycket bättre skick än vi trodde så vi sågade bort den allra nedersta biten som hade murknat och bar den till sin nya plats.

Tidigare har jag varit väldigt noga med att inte lägga kvickrot i komposten men nu skall jag göra ett experiment. Vad händer om jag gör det? Det får tiden utvisa. Nu är det bara att rensa igen när det finns ett ställe att förvara ogräset.

Att ha en man som ser möjligheterna i mina påhitt är den bästa presenten, vi har dessutom roligt när vi grejar på med våra projekt. Ibland blir ju också vi trötta och nerverna litet korta men eftersom vi har perioder då vi inte är tillsammans hinner vi också få distans till småsaker och se värdet i den gemensamma tid vi har. Tänk att just jag får vara bästa vän med min man, vilken ynnest, vilken gåva!

Dags att vakna

Jag tror att vår kompost är en medelålders kvinna, den sover och skulle gärna sova hela den kalla årstid(-erna)en. Den liknar alltså mig, en stor skillnad har komposten och jag ändå. Komposten får för litet mat på vintern och somnar därför. Jag tankar massor med mat under den mörka tiden och slöar och somnar sittande därför. Nog är det skönt att sova. Helst skulle jag gå i ide den mörka årstiden. Nu har dagarna ändå blivit så långa att det skulle vara lagom att vakna. Och jag tycker att komposten skall vakna den med, det är ju roligare om vi är flera som vakar. Temperaturmätaren har visat noll sedan det var hård köld i januari. När det är minus tjugo ute är det inte mycket lönt att mata den heller för det bara samlas på hög och blir en stor isklump. Jag brukar försöka mata med litet mera strö så att det inte blir så mycket fukt som kan frysa. En del av bioavfallet hamnar i trädgårdskomposten på vintern när det är kallt och svårt att fylla på.

Nu ville jag ha igång komposten och provade ett tips jag läste på en trädgårdssida. Tanken är att tända ett oljeljus eller gravljus och sätta det in i komposten så avger det så mycket värme att processerna kör igång. Ljuset hålls brinnande om man inte klämmer fast locket alltför tätt. Ett par timmar och det började ånga friskt ur ventilationshålet på kompostens baksida. Återstår att se om processen startade eller om allt svalnar igen. Det var åtminstone värt ett försök. Litet extra mat får vi komma ihåg att ge den så att den har någonting att processa. Kankse jag får ta mig själv i kragen och lämna bullarna och godiset åt komposten istället för att stoppa dem i egen mun.

En trogen vän

Vi har en fantastisk vän. Den äter vårt skräp och gör svart mylla. Rätt gissat det är komposten. I vinter har det varit riktigt kallt endast två veckor och då stannade processen upp men nu fräser komposten på igen. Jag fick den att vakna till liv genom att banda litet urin, kanske 2 dl med en halv liter vatten, det hällde jag helt sonika i komposten och vips så började den bli varm. Eller vips på ett dygn ungefär.

Jag tror att den frös för att den fick litet dåligt med mat före den kalla perioden och för att den började vara full. Här om helgen tömde jag bort sådär ett halvt skottkärrs lass med kompost så att det nya skulle få rum och luft. Litet torrt strö kommer att behövas då den färdiga komposten är en aning för våt ännu. Den färdiga komposten satte jag bredvid växthuset i en öppen kompost än så länge.

Jag tror att den är för kraftig att sätta ut på den kalla jorden. Sedan då det går att luckra in den i jorden med litet torv eller mull går det säkert bra.