Vitsordet 10

Strålande solsken och svag vind, bara några få snöflingor på kvällskvisten. Det droppar från taket och det börjar bli bart på solsidan, inte bara vid husknuten utan överallt där solen kommer åt att värma. Stengången över Sund är ännu snötäckt och det finns is kvar men solsidan börjar bli bar.

Solglasögonen var ett måste på promenaden, solen reflekterar sig i snön och ljuset lyser upp även det mörkaste vrårna i sinnet. Nu skulle man bli rejält solbränd om man satte sig i solen. Jag nöjde mig med en timmes promenad och att annars vara ute och greja på litet.

 

Mannen hade fällt två små björkar på gården och låtit dem ligga på marken så att hararna skulle få äta av kvistarna. Vi plockade ihop veden och redan nu kliar det litet i fingrarna att få hugga upp den. För så här litet är det inte lönt att koppla i vedklyven så jag tänker njuta av att klyva för hand. Roligt att ha något att se fram emot. 

En promenad till stranden är ett måste. Det är roligt att följa isläget och se hur isen flyttar sig beroende på varifrån det blåser.

Räven hade trippat fram längs stranden. I en bergskreva hade den slintat på isen och helt rätt gett dagen och helgen vitsordet tio, eller napakymppi som finnen skulle säga.

Spårföre

Nyfallen snö är så vit, ren och härlig. Idag är den våt också eftersom det blivit varmare längs med dagen och nu är milt. Genast på morgonen såg naturen ännu orörd och så mjuk ut med all nyfallen snö. De första jag såg efter på morgonen var spår efter djur. Nattliga gäster blir avslöjade när det är nysnö. Det har rört sig en stor räv på ön och vi har befarat att den tagit de flesta av hararna eftersom vi inte sett några på länge men tadaa, en har åtminstone skuttat på gården i natt.

Hararnas spår är så kännspaka att dem känner de flesta till. Ekorren har litet liknande spåravtryck men betydligt mindre. Nu hittade jag inte ekorrspår vilket i och för sig inte är så farligt för ekorren är en riktig marodör i naturen. Den tar fågelägg och förstör fågelbon så den är inte särskilt populär hos oss. Sen fanns det gott om skidspår på gården och strandvägen. Med skidspår menar jag hjortspår för speciellt bockarna släpar sina ben så att det blir skidspår mellan klövspåren. När snön smält litet syns det vad jag menar med skidspår.

I stranden fanns det små, små spår av mink i strandsanden. I båthuset och sköthuset har gubben flera minkfällor. Gubben kollar fällorna dagligen och då i samband med andra ärenden till båthuset. Som bete i fällorna använder vi skräpfisk eller som här strömming, inte glass! Minken är ett nyfiket djur och söker sig in i trånga smala utrymmen, fällornas form kommer säkert av det.

Om ekorren är ett skadedjur är den ändå snäll i jämförelse med minken. Minken rör sig på stora områden och gör stor skada, den är ett djur som inte alls hör till vår natur och borde definitivt fås bort. Idag stod jaktlyckan honom bi och han fick en mink i fällan. Minken avlivades snabbt och skärgården har en mindre av dessa otyg. Bilden av den avlivade minken är mörk och dålig, men så är ju minken inget att hurra för annars heller.

Det blåste sakta på morgonen men på eftermiddagen var det alldeles vindstilla. Vi lade ut några nät och fick precis vad vi hoppades på. Två sik är lagom fångst och de skall gravas till första advent. Spår blev det också efter båten i vattnet.

Naturen är så fin den här årstiden. Ljuset är bräckligt och varierar helt beroende på vädret. Snön reflekterade det lilla dagsljus som fanns och dagen blev betydligt längre tack vare snön. Snart regnar snön bort eller smälter bort, hoppas det blir minusgrader snart så hålls det litet ljusare ute.