En vacker dag

Det har regnat så länge att vi nästan har glömt att solen kan skina också på vintern. Under julhelgen blev vädret vackrare dag för dag. Med solen kom det också litet kyla och såväl marken som vattnet i strandviken har styvnat till. Medan vi ännu har båten i sjön passade mannen på att lägga ut några nät som vi tog upp tillsammans när jag kom hem efter en vända till stan. Jag startade från Åbo vid halv elvatiden och fick njuta av skärgården hela vägen. Det blir många vackra färjpass och vyer när man kör via Nagu och Korpo till Norrskata och tar förbindelsebåten därifrån.

Tidsmässigt är det fiffigare att åka med båten ända från Nagu kyrkbacken men just idag ville jag ha möjlighet att starta litet senare på förmiddagen och samtidigt köra via gravarna vid Norrskata kyrka. Eftersom jag var ledig kunde jag välja starttid och idag var det speciellt lyckat med så vackert väder. I slask och halka hade jag hellre valt den kortare landvägen och längre sjövägen.

Det hann redan börja skymma litet före vi kom oss iväg och ändå var det längre ljust idag än vad det har varit på länge. Strandviken har fått en tunn isskorpa men ännu gick det bra att komma igenom med båten. Eftersom det lovats litet mildare väder igen är det inte så bråttom att ta upp båten men snart börjar det nog vara dags för det också. En vacker sik fick vi och är glada för, det har varit knappt med fisk den här hösten. 

Vi svängde båten med fören ut i båthuset ifall det skulle bildas mera is inatt, den är lättare att få ut med fören före om den fryser fast. Det har lovats mildare väder men man kan aldrig veta med säkerhet. Det brukar konstigt nog bildas mera is med sydliga vindar, ett intressant fenomen som jag inte har nån förklaring på. Kanske sydliga vindar för in avkylt ytvatten som fryser lättare...vi får se hur det går inatt med den saken. Vi har i alla fall garderat oss för isbildning.

En liten fisketur

Igår lade vi ut två nät. Det var spegelblankt på morgonen, inte blåste det mycket på eftermiddagen heller, otroligt fint på vattnet. Vi brukar lägga bara några nät, om det kommer fisk brukar vi få det vi behöver.

Det har varit dåligt med fisk hela sommaren, ända till slutet av juli har vi på sin höjd fått tre-fyra abborrar i gången. Men nu har det kommit litet bättre och vi tänkte att vi skulle kunna frysa in några filéer om det skulle komma litet mera.

Och tur hade vi, stora fina firrar var det. Jag brukar rensa fiskarna med sax. En riktig fiskare skulle säkert använda kniv men jag tycker det går snabbt och behändigt med sax.

Ett fint rensarbord har vi av vattenfast fanér som helt enkelt är skruvat på en stubbe, lagom höjd, lätt att skölja av.

När jag har rensat filéar jag, skär bort sidobenen och till sist skinnet. Jag sköljer inte fisken onödigt mycket, tycker bäst om att skölja av den sen före tillagning. Jag tar de sista benen och gör byxor av filéerna också just före de skall i stekpannan, tycker de blir bäst så.

Lagom många i platta paket och in i frysen så är många middagar förberedda!

Fångst

Det var ett ivrigt patrask som gick ut för att se om gäddorna hade nappat. Betydligt kallare kändes det på eftermiddagen. Om det sedan var för att vi hade varit inne i stugvärmen före eller vinden hade vänt litet vet jag inte. Likaväl var stegen lätta och sinnet ljust. Jag kunde inte hålla mig utan nästan sprang ut före mannen och grannen. En käpp låg och vickade i hålet så en gädda hade vi i alla fall. En annan käpp hade flyttat på sig så där såg det också lovande ut. De sista såg orörda ut men säker kan man aldrig vara före man har kontrollerat. Litet is hade det frusit på vakarna, den gick bra att slå bort med skyffeln och så var det bara att dra upp saxkroken och titta.

Tre vackra gäddor blev fångsten. Tre glada fiskare likaså, själv är jag ju bakom kameran men glädjen över ett lyckat fiske syns nog på de två som blev avplåtade.

Nu kan jag fortsätta planera vad det skall bli av fångsten och jag tror jag skall göra som förra presidenten och prova göra gäddbullar. Det kan ju hända att det blir någon fångst i morgon också, det gäller att leva på hoppet.

Spårföre

Nyfallen snö är så vit, ren och härlig. Idag är den våt också eftersom det blivit varmare längs med dagen och nu är milt. Genast på morgonen såg naturen ännu orörd och så mjuk ut med all nyfallen snö. De första jag såg efter på morgonen var spår efter djur. Nattliga gäster blir avslöjade när det är nysnö. Det har rört sig en stor räv på ön och vi har befarat att den tagit de flesta av hararna eftersom vi inte sett några på länge men tadaa, en har åtminstone skuttat på gården i natt.

Hararnas spår är så kännspaka att dem känner de flesta till. Ekorren har litet liknande spåravtryck men betydligt mindre. Nu hittade jag inte ekorrspår vilket i och för sig inte är så farligt för ekorren är en riktig marodör i naturen. Den tar fågelägg och förstör fågelbon så den är inte särskilt populär hos oss. Sen fanns det gott om skidspår på gården och strandvägen. Med skidspår menar jag hjortspår för speciellt bockarna släpar sina ben så att det blir skidspår mellan klövspåren. När snön smält litet syns det vad jag menar med skidspår.

I stranden fanns det små, små spår av mink i strandsanden. I båthuset och sköthuset har gubben flera minkfällor. Gubben kollar fällorna dagligen och då i samband med andra ärenden till båthuset. Som bete i fällorna använder vi skräpfisk eller som här strömming, inte glass! Minken är ett nyfiket djur och söker sig in i trånga smala utrymmen, fällornas form kommer säkert av det.

Om ekorren är ett skadedjur är den ändå snäll i jämförelse med minken. Minken rör sig på stora områden och gör stor skada, den är ett djur som inte alls hör till vår natur och borde definitivt fås bort. Idag stod jaktlyckan honom bi och han fick en mink i fällan. Minken avlivades snabbt och skärgården har en mindre av dessa otyg. Bilden av den avlivade minken är mörk och dålig, men så är ju minken inget att hurra för annars heller.

Det blåste sakta på morgonen men på eftermiddagen var det alldeles vindstilla. Vi lade ut några nät och fick precis vad vi hoppades på. Två sik är lagom fångst och de skall gravas till första advent. Spår blev det också efter båten i vattnet.

Naturen är så fin den här årstiden. Ljuset är bräckligt och varierar helt beroende på vädret. Snön reflekterade det lilla dagsljus som fanns och dagen blev betydligt längre tack vare snön. Snart regnar snön bort eller smälter bort, hoppas det blir minusgrader snart så hålls det litet ljusare ute.

Kaffe och strömming

Om lördagarna brukar jag försöka sova litet längre än på vardagarna. Det är så skönt att få vakna utvilad. Min man är morgonpigg och har för det mesta stigit upp, satt eld i spisen och kokat kaffe åtminstone en timme före jag vaknar. Om jag inte vaknar av mig själv när klockan närmar sig nio gläntar han försiktigt på kammardörren och låter värmen och kaffedoften få väcka mig - ingen tokig väckning alls. När jag druckit mitt kaffe gjorde vi oss färdiga för att gå ut på isen och vittja näten. Fisken rör sig rätt litet på vintern så vi vittjar näten varannan eller var tredje dag. Nu har det varit milt väder och vattnet har stigit upp på isen vid stränderna. Gummistövlar är ett måste för att hålla sig torr om fötterna. Fångsten blev rätt mager, två mindre lakar och några små braxar. En lakstuvning skall det i alla fall bli. Idag blir det ändå stekt strömming eftersom vi fick en kasse strömming från grannholmen. Jag har rensat, stekt och kokat ättikslag. Först skall vi äta oss mätta, sen hamnar resten av de stekta strömmingarna i ättikslag - det brukar bli gott. Vi tycker om ganska ättiksstarka inläggningar. I mitt recept sätter jag lika delar socker och ättika och litet mer vatten. Några kryddpepparkorn och råa lökskivor ger också god smak.

Gården ser ut som en sluttade isbacke eftersom det har varit milt regnat på snön. Jag bar litet ved till bastun medan det var ljust ute. I kväll får vi halka oss fram till bastun. Gubben skojade och sade att vi ju alltid kan ta bilen om det är alldeles för halt. Det är i och för sig helt möjligt, vägen på gården går ju precis från trappan mot bastun, månne vi ändå inte försöker tassa oss försiktigt fram.