Efterlängtad sparris

Jag har köpt sparrisfrö flera gånger. Några gånger har jag fått dem i jorden, i kruka eller på friland men ännu aldrig lyckats se en enda planta. Det troliga är att jag glömt var jag sått dem eller att sådden torkat bort då den blivit kvar ensam i stan eller lämnad här på landet. Jag smygtittade nog i trädgårdsbutiken på sparrisplantor men de var ganska dyra och såg inte särskilt livskraftiga ut så de blev i hyllan den gången. Jag beklagade mig för en vän som lyckats fint med sina sparris och då erbjöd hon mig en planta. Platsen för sparrisen har varit planerad länge. Eftersom jag hört att sparris tycker om sandig jord passar den nog bra var som helst hos oss men jag vill ju gärna ha skörd tidigt och då sparrisen växer sig ganska hög när den blommar tyckte jag att den skulle behöva växa litet skyddat på ett soligt ställe. Utanför växthusets sydöstra gavel finns en plats som jag tror passar, litet torrt blir det nog på sommaren men kanske det skall gå i alla fall.

Jag grävde upp jorden och tog bort allt som liknade ogräs eller klöver. Sen satte jag ner bräder i kanterna för att hindra ogräset att ta sig in i bänken. Riktigt rakt blev det inte, litet stör det mitt öga men kanske det blir bättre när allt börjar växa.

Sen planterade jag ner sparrisen på samma djup den varit på tidigare. Plantan hade några sparrisknoppar och en av dem hade varit upp ovanför jorden så den fick vara måttet på hur djupt plantan skulle

Sparrisen är långt ifrån färdig att ätas men nu finns det hopp om att vi får smaka egen sparris om sådär två, tre år kanske. Tack Saila för plantan och planteringsråden!