Det är trädstammarnas storlek som styr tillverkningen men närmast mannens hjärta ligger nog sjöfåglarna. Borta är den tid då det jagades sjöfågel om vårarna, en kultur som fått vika för andra intressen. Lika så är tiderna förbi då sjöfågeläggen var ett viktigt näringstillskott. Numera går det ju att få tag på ägg året om, få är väl beroende av att de egna hönorna skall börja värpa på våren när dagarna är tillräckligt ljusa. Tidigare plockade skärgårdsborna sjöfågelägg men byggde också holkar åt fåglarna, eftersom man inte plundrade bona på alla ägg blev det en win-win situation. Den äldsta av mannens holkar är närmare hundra år gammal. Han minns hur han tillsammans med sin morfar har flyttat den när han var sex-sju år och redan då hade holken många år på nacken. Morfars holk har blivit litet förstärkt i år och fått nytt botten och tak men ännu hänger den med flera år.
Fast nyttan av fågeläggen inte längre finns är det lika viktigt för mannen att följa med och sköta om fåglarnas holkar och bon. Ekorrarna saboterar fågelbon allt vad de hinner och både söndrar ägg och tar över boplatser. Genom att tömma holkarna på våren och rengöra dem är de trivsammare för fåglarna. Att följa med hur sjöfåglarna flyger in och ur holkarna och lyssna till hur hon svänger och möblerar bland äggen är ett nöje. Höjden av lycka är nog om man råkar få se hur knipan skuffar ut ungarna och hela konkaronkan promenerar till stranden. Snart är det full trafik, fåglarna flyger kors och tvärs över gårdsplanen. Hoppas det inte blir alltför kallt då fåglarna börjat värpa så att äggen inte fryser och häckningen misslyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar