Var skall skåpet stå?

Jag har haft en dröm om att någon gång i en avlägsen framtid vistas på holmen en hel vinter utan att resa bort därifrån alls. Jag har tänkt att den ensamhet och monotona vardag som då skulle uppstå borde dokumenteras på något sätt, kanske i dagboksform. Då jag längtat efter det här har jag längtat efter lugn och ensamhet. Både mannen och jag är rätt så mycket ensamma eller åtminstone var för sig. Han på holmen och jag i stan, sonen har så mycket program att han sällan har tid att underhålla mamma på sin fritid. Vi träffas mest en kort stund tidigt på morgonen då vi helst bara rör oss i turer eftersom vi har dåligt morgonhumör båda två. Då mannen och jag är på samma adress är vi sen desto mera tillsammans. Vi gör kanske inte samma saker men vistas ofta på samma plats eller i samma utrymme, åtminstone på samma gårdsplan. Jag kan stundvis bli irriterad på att ha någon så tätt inpå mig då jag är van att vara för mig själv. I vinter har vi varit mera på samma adress än tidigare år, mannens sjukdom har gjort att han ogärna är långa perioder för sig själv. Det är också tryggare för mig att ha honom i stan om han mått dåligt än att ständigt oroa mig. Jag skulle jobba i helgen men fick plötsligt hög feber på fredagen. På mindre än två timmar blev jag ett skakande kolli, benlös och kraftlös dessutom. Där låg jag sen ensam och saknade både mannen och sonen och ångrade att jag någonsin blivit irriterad på någon av dem. Sjukdomen gick till all tur över och också ensamheten, snart var de hos mig igen.

Idag var vi på mannens efterkontroll till sjukhuset och allt tyder på att han återhämtat sig bra. Förändrade kostvanor och mediciner har gjort under. Det är jag tacksam för. Många blir änkor eller änklingar och får alldeles för kort tid tillsammans. Fast jag är tacksam för att inte behöva vara ensam har mitt beteende nog tyvärr inte ändrat så mycket. Speciellt mannen får sig av mitt humör. Han är också speciellt skicklig på att vända allt till det bästa och vet hur slipstenen skall dras. Han skulle inte komma på att dela ut order åt mig om något behöver göras, antagligen för att han vet att det inte skulle lyckas. I stället ställer han en fråga eller gör ett förslag som tänder gnistan i mig. Skåpet på bilden är dagens gnista. Vad har du tänkt göra med skåpet? Vardagsrummets renovering framskrider sakta, delvis beroende på min feber. Idag fick vi ändå andra långväggen rensad på saker och den börjar stå i tur. Skåpet är fyllt med lakan och handdukar och tungt som synden, nu är det i alla fall flyttat till sovrummet. Tillsammans! Drömmen om en eller flera vintrar på holmen finns kvar men helst inte ensam.