Det växer så det knakar

Jag har varit på resa och kom hem till holmen igen efter en vecka. Under den gångna veckan har det åskat och regnat här så speciellt grönsakerna i trädgårdslandet och gräsmattan har fått fart. Nu har vi ätit såväl squash som tomater. Det är så roligt att bara kunna gå till landet och plocka det man vill ha.

Det är också så roligt att bara titta på grönsakerna och blommorna som frodas. Jorden är sandig och under dagens hetaste timmar slokar växterna. När det blir svalare på kvällen rätar de upp sig igen och tar upp all fukt de kan få under natten. Vi vattnar inte ofta, det har visat sig att skörden för det mesta blir bra även om det är torrt. Ibland lyckas skörden bättre och ibland sämre, sådant är livet!

Experimentet med sammetsblommor runt broccolin fungerade inte. Både broccolin och tagetesarna växer bra men kålmaskarna hittade kålen. Vi strödde ut aska och vattnade med tallsåpsvatten men det hjälpte inte. Vi plockade bort alla larver vi såg och sen måste vi använda litet växtskyddsmedel. Tur att knopparna ännu inte börjat bildas och att det är långt till skörden.

Trevligt främmade

Dagarna rusar förbi när man har roligt program. Eftersom junior besökte rockfestivalen i staden i helgen beslöt vi oss för att också bevista stan. Att sitta i en stadslägenhet i full sommarvärme är ingen fröjd så vi ordnade program under dagarna. På lördagen hann vi göra släktrunda och skratta oss sjuka i magen på sommarteater. På släktrundan kom vi också överens om att systern med man skulle komma och hälsa på till ön. En av de bästa sidorna med spontana släktbesök är att man inte behöver stressa för att allt skall vara tiptop och bjudningen si eller så. Familjen och släkten tar det som vi har det och då mår vi alla bra. Sen kan man ju inte jobba dagarna i ända då man har besök så det blir att fira litet sommar också, alltid ett plus. Det riktigt fina främmandet är nog ändå presidentkandidaten. Lillan har lagt sig på utsiktsplats bakom radion på bordet framför fönstret i köket. Det är för varmt för att vara ute men inne i köket kan man följa med allt spännande som händer i kohagen och alla fåglar som rör sig på gården.

Allting går bättre då man är tre

Sonen har myntat ett talesätt. Då han var liten och vi hade något projekt på gång hände det att han utbrast: Allting går bättre då man är tre. Visst gjorde de det. Han var ju förstås mest med och underhöll oss som jobbade men hans roll i det hela var kanske just att underhålla och upprätthålla arbetsivern. Numera är det mest vi gamlingar som använder uttrycket. Senast idag och igår har jag haft användning för det. Årets kanske största projekt återkommer, att få in veden. I år har vi inte bara en hög utan två att kasta in och sedan rada så att de skall rymmas i vår vedbod.

Jag njuter av själva radandet, det har jag berättat förut. Det ger ett inre lugn. Jag har mest haft uppgiften att rada och jag har passat på att rada så att jag samtidigt haft möjlighet att lyssna till Radio Vegas sommarprat. Praten är intressanta och tankeväckande. Tillbaka till uttrycket, allting går bättre om man är tre. Till uttrycket hör ju delvis att endast två av tre arbetar, den tredje får underhålla och upprätthålla stämningen. Sonen är inte längre ett barn utan har vuxit till en ung man med outtröttlig energi. Han orkar vadsomhelst om han vill. Nu har han och flickvännen hjälpt till med ved arbetet.

Vi har litet turats om att vara den som underhåller, och roligt har det varit. Vi har nästan haft vårt eget sommarprat och den ena vedhögen är inkastad på rekordtid! Vilken glädje att få jobba med dessa fina ungdomar.

Kow bojsen i farten, hörde jag

Telefonen ringde sent igår kväll. Först ringde grannen som kom hem från byn och berättade att två tjurar stod på varsin sida av ett elstängsel och brölade och ville visa sin styrka. Gubben ringde till bonden som själv skulle komma följande morgon och försöka få dem att gå skilda vägar. Kort därefter ringer en annan granne att flera kor setts på rymmen. Korna betar på fyra skiften och uppenbarligen har maten tagit slut på ett av dessa för just de korna har varit på rymmen flera gånger. Det har dessutom varit lågvatten så de kommer lätt runt elstängslet genom att gå tillräckligt långt ut i en vik och runt stängslet just där. Nå djuren fick trampa fritt under natten och de hade snällt gått tillbaka till sitt eget skifte, antagligen fanns där kalvar som behövde dias. Tjurarna hade tydligen gjort upp i godo för de hade också gått åt varsitt håll. På morgonen kom bonden och fick tag på de kor som ännu var på fel sida stängslet. Han beslöt ändå att de måste få ett nytt skifte eftersom det var brist på mat där de varit. Nåja, riktigt så enkelt är det ju inte för djuren går inte i ledband precis. Det blev en cirkelrörelse, en annan besättning fick flytta till det obetade skiftet och korna utan mat fick ersätta dem på deras skifte som ännu har gott om mat. "Våra" kor fick bli kvar, den svarta tjuren som har sitt lilla harem av kvigor verkar rätt nöjda.

 Undantaget är ju alla dessa andra tjurar som skall mäta sig med honom, dock på tryggt avstånd, på andra sidan två elstängsel och en väg. Förut var den en stor vit fuling som vi kallar Ålänningen eftersom han lär härstamma från Åland, nu är det en brun-vit fuling som fortsätter bröla och stånga mull. Vår svarta är minst av dem alla, men inte skulle jag vilja komma emellan två sådana stora saker heller. Jag missade det mesta av koflytten, var hemma och diskade när den skedde men ungdomarna och Gubben fick beskåda det hela på nära håll. Jag har ju varit med förr men visst hade det varit roligt att se igen. Korna springer efter bonden, med ett mjölämbare och sitt lockrop är de en tam skara.

Balans och tyngdkraft

Senpotatisen har kommit bra upp och det mesta ogräset har grott. Igår var det perfekt väder att mylla potatislandet.  Sol och litet blåst. De tidigare regnen har mättat jorden och packat till den. Man slår liksom två flugor i en smäll när man myllar potatisen, luckrar upp jorden och drar upp ogräset. Vid soligt och blåsigt väder torkar marken upp så att ogräset som dragits upp dör lättare. Vi har en fiffig myllare som är behändig att koppla fast i traktorn. Om jorden är helt torr och lucker fungerar den bra som sådan, nu behövdes det mera tyngd på för att komma längre ner i jorden. Eftersom maskinen är "hemmagjord" måste man lägga på något som väger. Enklast fungerar det om någon eller ett par ställer sig att stå på maskinen. Farten är långsam i kvadrat så farligt är det inte, man kan hålla i sig i maskinen om man vill men med balansen i behåll hålls man bra stående.

Man kan ju förstås hålla i sig för att man vill också!

Ett projekt avklarat

Efter mitt förra inlägg om halvfärdiga projekt fick jag ett tips av min kära syster. Helt rätt påpekade hon att det skulle bli ljusare i verandan om vi målade fönsterkarmarna vita. Nå sidu jag målade det andra fönstret för fem år sedan eftersom det höll på att falla ur bågarna och skrek efter kitt och färg. Projektet blev då på hälft, antagligen för att det fanns något annat som behövde åtgärdas akut. Ibland behöver jag en puff för att få något riktigt färdigt, det är mycket roligare att börja nya projekt som sen igen kan lämnas litet på hälft.

Efter två lager färg blev det alltså helt riktigt ljusare i verandan. Ibland är det på sin plats med konstruktiv kritik, speciellt då den ges med en rejäl dos kärlek. Tack för tipset syster!

Halvfärdiga projekt

Det regnade igen på morgonen. Jag hade tänkt börja kärra in veden i vedlidret och hade redan lejt litet hjälp men fick avboka hela projektet på grund av vädret, det är ju ingen idé att kärra in våt ved. Efter att ha dragit mig rejält över accepterad tid i sängen och fått i mig några muggar kaffe försökte jag komma på något roligt att göra. Det skall ju vara avkopplande och roligt att ha semester. Ett tu tre slog det mig att jag tidigare i vår tog min symaskin till landet och då började på nya verandagardiner. De gamla har sett sina bästa stunder och bleknat rejält i solen. De tidigare gardinerna var vita med blommor i blått och grönt, nästan allt i huset är grönt, mattor, tapeter och en hel del annat. Jag minns att de gamla gardinerna var svåra att sy då mönstret var så oregelbundet, jag fick mäta stup i kvarten för att få dem åtminstone nästan lika långa. Jag har som dålig vana att titta i rea korgar vilken butik jag än besöker och för länge sedan, kanske ett år eller så hittade jag två identiska borddukar för en liten slant. Gardiner tänkte jag genast, rutigt tyg, måste vara enklare att sy än blommigt. Färgerna kan ni ju gissa - jo, vitt, blått och grönt!

 Jag tänkte ju att jag slipper sy alla sömmar då dukarna redan var kantade och visst det blev litet enklare men samtidigt svårare då jag fick skarva i dem för att de skulle räcka till på längden. Kanske det skulle ha blivit enklare att köpa tyg i alla fall. Nu är de ändå färdiga, en gång fick jag ta ner dem och sy upp dem litet eftersom jag tyckte det blev för mörkt i verandan annars men ganska nöjd är jag med slutresultatet. Pelargonerna på skåpet är alla hängpelargoner. Den i mitten med vita randiga blommor är från i fjol, den har övervintrat under köksgolvet. De två andra köpte jag som små sticklingar i tron att de var vanliga röda pelargoner men lika "hängiga" är de.